Loclie star´s mistral of a gun "Immi"
Immi är av rasen Shetland Sheepdog. Rasen som sådan är en pigg,
glad och alert hund. Den räknas in bland vallhunds raserna.
Den blir ca.35 cm. i mankhöjd. En Sheltie lämpar sej mycket bra att jobba med.
Det är en rolig hund att träna, man behöver inte be den utföra en uppgift mer än en gång. Den vill verkligen vara till lags och man kan räkna med att den gör så gott den kan.
Våran första Sheltie köpte vi 1999.
Det var en sobelfärgad tik som vi döpte till Fanny.
Henne kan ni läsa om under fliken Fanny på första sidan.
Det tog inte lång tid förrän vi började prata om att skaffa en Sheltie till.
Jag ringde uppfödaren som har Kennel Loclie star´s där vi köpt Fanny för att fråga henne om hon möjligtvis hade tänkt att ha någon mer valpkull framöver.
Det hade hon, en av hennes tikar var dräktiga!! Vilken tur vi hade!!
Jag ville väldigt gärna ha en trefärgad tik denna gången. I kullen som föddes 25/4-2000 fanns en trefärgad tik. Ville jag ha henne så var hon min!!! Och på den vägen är det…

I Oktober 2003 blev Immi godkänd servicehund. I och med att jag är helt rullstolsburen behöver jag ganska mycket hjälp. I stället för att be någon människa i närheten om hjälp när jag ex. tappar något på golvet, så ropar jag på Immi, hon kommer som ett skott och plockar upp det som hamnat på golvet!!
Kanske verkar det vara en banal sak för en frisk person, men för mej betyder det oerhört mycket att slippa be någon person i min närhet om hjälp!

Tyvärr har Immi blivit sjuk, så för ett år sedan fick jag ta henne ur tjänst. Det kändes väldigt tungt. Men en Servicehund måste självklart vara helt frisk och pigg, man får inte sätta ett tjänstetecken på en hund som inte mår bra, där har Service och Signalhundsförbundet väldigt stränga regler.
Immi jobbar här hemma med allt det hon kan hjälpa mig med, hon älskar att hjälpa till. Hon kommer med en gång när jag tappar någonting på golvet, hon vet att jag behöver hjälp med att plocka upp det. Man blir blir väldigt tätt sammanflätade med varandra. Immi är väldigt lyhörd över hur jag mår, och hon är så gott som alltid vid min sida.

 

 

När Immi var i tjänst och vi skulle in i affärer, på ett fik eller in på en restaurang, blev vi i stort sett alltid positivt bemötta.
Det känns väldigt skönt att Borgholms kommun som vi tillhör var väldigt snabba med att göra ett tillägg i den kommunala ordningsstadgan att även Service- och Signalhundar är undantagna i Livsmedelslagen precis som Ledarhundarna är.
Min önskan är att alla som har ett varaktigt handikapp och älskar djur och då hundar i synnerhet ska få utbilda en Service- eller Signalhund!

För så mycket som en hund kan ge till sin människa är det nog ingen som kan förstå utan att ha upplevt det!
Många gånger när Immi var i tjänst fick jag frågan: "vad en sådan där liten hund kan göra för nytta", ”hon är ju så liten, hon kan väl ingenting?” I service och Signalhundsförbundet finns väldigt många raser representerade. Man väljer hundras efter det behovet man har! Vill jag ha en hund som skall klara av att dra min rullstol så väljer jag ju en ras som kommer att orka med det. Immi har haft många olika arbetsuppgifter, hon har aldrig tvekat när jag bett henne om hjälp. Immi har alltid vetat hur jag mår och känner mig. Är jag ledsen och nere kommer hon försiktigt fram och trycker sin lilla kind mot min och så är hon alldeles stilla.
En servicehund blir aldrig fullärd, dom får lär sej nya saker hela tiden att hjälpa till med.

Här är lite av det Immi hjälper mej med:
Hon drar av mej jackan och jumpern när vi har varit ute.
Hon drar av vantarna och lägger dom i en speciell korg. Även mössan och fuskollen hamnar där.
Hon öppnar och stänger skåp, lådor och dörrar.
Hon tänder och släcker lyset samt hämtar telefonen.
Hon lägger skräp i papperskorgen och drar av strumporna.
Hon plockar upp det jag tappar på golvet och kommer och lägger det i mitt knä.
Detta är en del av vad Immi fortfarande hjälper mig med.