Änglahund

Regnbågsbron

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.
Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till
Regnbågens Bro.
Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner,
där de kan springa och leka tillsammans.
Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.
Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka.
De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen,
just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.
Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon
särskilt
utvald, någon de lämnat efter sig.
De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i
leken,
för att skåda bort i fjärran...
Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva.
Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom,
allt snabbare och snabbare...
DU har blivit upptäckt och när du och din älskade vän möts, kastar ni er om varandra i outsäglig
lycka,
för att aldrig mer skiljas åt. Överlycklig slickar han dig över hela ditt ansikte medan din varma
hand åter
smeker hans älskade huvud och ännu en gång ser du in i dessa trogna ögon, som så länge saknats i
ditt liv,
men alltid funnits i ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...för att aldrig mer skiljas åt.

 

- Okänd författare-

Regnbågsbron i bilder

Till minne av Kompis.

Född 1992-04-04 - död 2006-04-05

Älskade lilla Kompis.

I dag har din husse och matte fattat ett oerhört svårt beslut, att hjälpa dig till vila.
Du var så trött och hade så ont, vi hade inget val, vi gjorde det för din skull, vi såg på din blick att du bad oss om hjälp att slippa lida mer.

I går fyllde du 14 år! Tänk att vi har fått ha dig i så många år, du har alltid funnits här, alltid tröstat, piggat upp, lockat till skratt, fostrat valpar som vi tagit in i våran flock. Du har låtit barnens kaniner, marsvin och hamstrar sova nära dig inkrupna i din varma mysiga päls. Du har varit så snäll och go mot alla, aldrig gjort en fluga förnär.

Jag har många gånger försökt tänka mig in i hur det skulle vara den dagen du inte finns mer. Den tanken har hela tiden varit för svår att ta till sig. Det har gjort för ont att tänka på det.

Men nu är det faktiskt så att du inte är här hos oss längre. Känslan är obeskrivlig, det gör så fruktansvärt ont. Saknar dig så mycket! Men jag hoppas att du väntar på mig där uppe bland stjärnorna, Då, när jag kommer, ropar jag på dig, och för min inre syn kan jag se hur du i full fart utan trötthet och smärta springer mig tillmötes, när du kommer fram får jag blöta pussar i hela ansiktet av din varma, mjuka tunga. Jag kan åter igen känna din mjuka, mysiga päls mot mina händer. Tack lilla vännen för alla dom underbara minnen vi har tillsammans med dig. Va rädd om dig tills vi ses igen.

Saknar dig så.
Din matte och husse.

 

Till minne av Vattulocko.

Född April 1995 - död 19/9 - 2007.

I dag fick vi ta farväl av våran underbara kissekatt Vattulocko. Det gick så fort när du försvann så vi han inte säga hejdå. Det känns så konstigt, jag vet inte om du hörde mig när jag viskade till dig hur mycket vi älskar dig, och hur mycket glädje du skänkt oss.
 Vi kom till våran veterinär Satu med dig, hon såg med en gång hur sjuk du var. Hon tog dig så varsamt i sin famn för att bära dig till röntgenbordet. Någonting inuti din kropp var väldigt fel. Så med ens fick du ingen luft, du kämpade för ditt liv, men din kropp var för sjuk för att orka.
Röntgenbilderna visade att dina lungor var helt slut, cancern hade tagit ett rejält grepp och förstört dig precis. Du var en stark och envis liten katt som orkat leva så länge med din sjukdom utan att visa oss hur det var fatt!

Vi saknar dig, det känns väldigt tomt, men vi har många, många glada minnen av dig.
Nu sitter du på samma stjärna som Kompis där uppe i det blå. Ni kan åter leka, gosa och mysa som ni så ofta gjorde förut när ni var här hos oss.

Var rädd om dig lilla älsklingskatten, vi kommer att ses igen någon gång.

Kram matte och husse.

 

Till minne av Immi.

Född 200-04-25- död 2008-03-11

Nu sover du för alltid våran älskade lilla Sheltieflicka. Din lilla spända kropp har fått lugn och ro, du behöver inte vara rädd och orolig längre.

Att låta dig somna in var ett svårt beslut. Du var ju liksom mitt i livet till synes så glad och pigg. Men skenet bedrog, du mådde inte alls bra! Den oro och den stress du brottades med gjorde till slut att din kropp tog svår skada, och då kan inte jag som människa vara egoistisk och låta dig vara kvar, även att jag inget hellre ville! Du och jag hade ett speciellt band oss emellan. Det var inte många som visste hur nära vi var. Dagen jag och husse fick veta att du var född bestämde vi att du skulle bli våran. Dagen då vi skulle hämta dig närmade sig, resan hem gick bra, du sov som en stock i mitt knä. Då var du ett svart litet nystan, full av nyfikenhet och sprudlande energi.

Tyvärr råkade du under ditt första levnadsår ut för ett par traumatiska händelser… vuxna hundar som inte förstod att valpar tar man det varsamt med. Detta satte mycket djupa spår i din själ, och trots att jag på alla tänkbara sätt försökte hjälpa dig, kunde du aldrig mer lita på en hund som inte ingick i våran flock.
Men Du klarade av att bli servicehund!
Min älskade vän, om du bara visste hur mycket Du hjälpt mig! Jag talade om det för dig oändligt många gånger, och jag är helt säker på att du visste vad jag kände.
Tänk den gången Du och jag själva gick ner till stan för att handla ett par nya skor åt husse! Du iklädd ditt röda utbildningstäcke, och jag med bultande hjärta och andan i halsen bredvid. Det var första gången jag var ute själv på över 1 år. Men jag klarade av det, och det var helt och hållet din förtjänst Immi! Jag kommer aldrig i livet att glömma husses förvånade blick när vi kom hem och överräckte hans nya skor! Mycket roligt har vi haft du och jag min vän. Många gånger har du tröstat mig när livet känns hopplöst. Då brukade du trycka ditt lilla huvud mot min kind och bli alldeles stilla.
Men nu är du borta, vi är inte tillsammans mer!

Nu är du hos Chips, Kompis, Vatto och Mogge. Dom kommer att ta hand om dig, visa dig till rätta, så du kan känna dig lugn och trygg.
Vi saknar dig så oändligt mycket, och det gör så ont att veta att du inte finns hos oss mer i detta livet. Men någon gång i framtiden kommer vi att ses igen, och då kommer ingen att någonsin kunna dela på oss igen!

Va rädd om dig våran lilla Immibusa!

Vi älskar dig det vet du.
Din matte och husse.