Träning den 30/8- 07. ( Växjö)

I dag har vi varit i Växjö och tränat tillsammans med Helena igen! Det var jätteroligt att komma igång, och det var så himmla kul att träffa Helena igen. Kaisa hörde Helena på håll och då började hon hoppa och skutta på stället och glädjeskälla som en liten tok. Jag kände mig riktigt stollt faktiskt, för när Helena kom emot oss, satte jag Kaisa, lämnade henne några meter för att gå och krama om Helena och säga Hej. Kaisa satt kvar, trotts att hon så gärna ville hälsa, det såg nästan ut som om hon fick hålla i sig själv för att inte störta fram och pussas på äkta Kaisasätt!

Vi beslöt att börja våran träning med en mycket välförtjänt fika. Vi har ju bägge två kört drygt 15 mil för att ses. Kaisa fick på sig täcket och vi gick in på Gallerian. En sak som varit en aning besvärligt för både Kaisa och mig är själva hissen upp till fiket. Men i dag gick det helt utan bekymmer! Det var första gången vi åkte upp med den hissen som Kaisa blev lite orolig. Det berodde förmodligen helt och hållet på min reaktion. Det är en sådan hiss med utgång åt två olika håll. Det tänkte jag inte på när vi åkte där första gången, utan vi gick in, tryckte på hissknappen, när den gick igång fick jag plötsligt se att Kaisas svans var farligt nära "väggen" som rörde sig! Av min reaktion blev även Kaisa en aning nervös. Men som sagt det var som bortblåst i dag tack och lov.

Kaisa är duktig på att själv hitta Besamknapparna nu när vi ska in på något ställe där en sådan finns att tillgå. Jag säger bara: Öppna dörren, och då vet hon att hon skall titta efter en sådan knapp. Så hissdörren tryckte hon upp utan att tveka.

Jag hade frågat Helena nu inför den här träffan om vi kunde lägga upp träningen efter examensprotokollet. Då får man en liten fingervisning om var i träningen man ligger, och vad man måste lägga extra krut på. Så när vi satt och fikade gick vi igenom hur vi skulle lägga upp det hela.

Att Kaisa kan koppla av snabbt och enkelt såg Helena vid fikabordet. Det tar inte 30 sekunder förren Kaisa lägger sig ner för att vila. Det är jätteskönt att det fungerar, det är jag mycket glad över! Ett moment vi fortfarande kämpar med är följsamheten vid stolen. Att gå Fot med Kaisa är inga bekymmer, då är hon uppmärksam och på allerten. Men det är just detta att länge kunna traska på, vid min sida som är kruxet. Kaisa liksom "rinner" fram och förbi mig. Hon hamnar 1/2 hundlängd och ibland lite mer framför mig efter bara ett litet tag. Detta gör mig frustrerad!! jag tycker vi har kämpat med detta så himmla länge, och jag vet inte hur jag skall komma åt det!?

Helenas råd blev såhär: Kör korta pass så Kaisa inte hinner tröttna. Klicka mycket ofta om jag blir tvungen att köra längre pass. Koppla upp Kaisa om jag blir för trött. Ge henne inte tillfälle att "rinna" iväg. När Kaisa kommer för långt fram skall jag vara helt tyst, bara vända om och rulla iväg åt andra hållet. Här är det viktigt att jag verkligen inte säger någonting, inte harklar mig, inga andra lockanden för att hon skall återgå till min sida. När Kaisa kommer till min sida och går fint där skall jag klicka.

Platsliggning klarar Kaisa galant, 5 minuter inga problem alls.

Passage av hundar inga problem.

Stanna och prata med okända personer, och när dom till och med kramade om mig var heller inga problem, det gick jättebra i dag! Detta är något som Kaisa har lite svårt för. Hon vill gärna hälsa hon också. Kramar dom om mig, kommer hon genast fram för att vara med. Ibland går hon emellan personen ifråga och mig. Vissa gånger hoppar hon upp med frambenen i mitt knä.

Inkallning över svåra frestelser... kattmat, hundgodis, ben, leksaker. Helena hade tagit med sådana här svåra frestelser att träna på. Detta med att ta saker från marken och snabbt som attan äta upp, är för Kaisa en sport!! Hon vet så himmla väl att hon inte får göra det, hon vet att vi inte har samma uppfattning om vad man äter och inte äter. Kaisa kan inte alls förstå min upprördhet när hon smaskar i sig en färsk kattskit! Hon tittar på mig som om jag är helt korkad, och så kommer hon och vill pussa mig mitt i ansiktet med munnen full, och nos och tänder bruna av denna för Kaisa suveränt goda delikatess. Så nu skulle här övas! Helenas frestelser låg på en lång rad utmed en raksträcka. Jag satte Kaisa, och så gick jag ca. 20 meter ifrån henne. Jag kallade in: Kaisa stannde till och nosade lite på benet som låg där så utmanande och smaskigt, sedan fortsatte hon mot mig samtidigt som hon kikade på dom övriga frestelserna som låg där så goda. Jag gick tillbaka med Kaisa för att sätta om henne. Det blev en jättebra träning att gå över och bredvid godsakerna på tillbaka vägen. Jag gjorde om samma övning 6-7 gånger ungefär. Dom två sista gångerna kom hon som ett skott till mig, utan att tveka alls, hon tittade inte ens åt frestelserna! En av gångerna jag kallade in henne, lyckades hon i farten slänga ut tungan och fiska in en kattgodis. Jag grävde runt i munnen på henne och faktiskt trillade den ut igen, så den stölden gav inget mer än mattes fingrar rotandes runt i munnen på jakt efter föremålet.

En sak till som jag vill att Kaisa skall lära sig, men som jag förstår är väldigt svårt för henne är: Att hon aldrig någonsin får ta emot någonting från någon förren jag sagt: Varsågod. Det spelar ingen roll hur personen i fråga trugar och försöker få henne att ta biten från handen, så får hon inte göra det, förren hon fått tillåtelse av mig. Vi började titta lite på det, och jag tror att det kommer gå att lära in utan för mycket krångel. Jag funderade på om det skulle vara förvirrande för Kaisa, om hon får ta emot godis från annan person när hon inte bär sitt tjänstetecken, men när hon är i tjänst får hon inte ta emot någonting. Jag frågade Helena men hon trodde säkert att Kaisa skulle lära sig skilja på dom här två tillfällena. Och kanske är det så... jag hoppas Helena har rätt, för det kan ju vara kul för Åke eller mina föräldrar att få ge henne en godisbit då och då.

Tiden går väldigt fort när man tränar. Rätt som det var hade klockan blivit väldigt mycket! Så vi gick genom hela stan ner till Mac Donalds för att äta. Kaisa följde med in, hon la sig under min stol och somnade som en stock. Vi åt och knöt ihop dagens träning. Jag känner mig väldigt nöjd. Helena var glad och nöjd över att vi klarat alla övningar så bra! Känns väldigt roligt att få beröm av sin instruktör! Vi beslöt att träffas två gånger till med bara ett par veckors mellanrum. Bra att få lite intensiv träning så man kommer igång igen!!