Dagboken

Dagboken den 31/12-07

Nu är det snart 2008!! Inte klokt vad tiden går. Om man tittar ut genom fönstret kan man tro det är en dag i Mars månad. Det är lite vitt på marken, solen vill nästan skina igenom, och det där ljuset som blir på våren är här...

Faktiskt härom dagen när vi var i skogen och gick Kaisa och jag, såg vi videkissar som var utslagna. Dom är så söta när dom kommer, sådär mjuka och goa. Men det är för tidigt för vårkänslor nu, jag vet det... men jag längtar alltid sådär infernaliskt efter våren när julen över över.

Vi var i Kolmården 4 dagar i början på December. Första delkursen på den hundpsykologutbildning jag påbörjat var förlagd dit. Den här delkursen skulle handla om valpar och dess utveckling. Våra lärare under helgen var Yrsa Franzen Görnerup och Ingrid Tapper. Det blev 4 mycket innehållsrika dagar, så intressant och så lärorikt!! Söndagen avslutades med ett vargbesök. Det är så fantastiskt att komma in till dessa underbara djur! Det känns som om man skulle vilja spendera flera dagar i sträck med dessa underbara varelser. Den timman man är inne hos dom, hinner bara börja så är den slut, och det är dax att lämna hägnet. Men minnena har man ju kvar. Tyvärr var ljuset så konstigt ute så bilderna jag tog med min kamera blev så mörka. jag hoppas kunna göra ett nytt vargbesök framöver, och då kunna ta kort som blir mera lyckade!

Helgen efter vi varit i Kolmården var det åter igen dax att packa bilen och styra kosan till Stockholm, närmare bestämmt Värmdö. Vi var hos Tina, Majo, Nova och Ellton. Det är jättemysigt att hälsa på, man blir så glad att se dom alla. Nova hon ritade teckningar åt både mig och Åke, som vi så klart tog hem och satte upp på kylskåpet.

Vi var med och representerade SoS-förbundet på den årliga stora hundutställningen på Älvsjömässan. Det har blivit tradition att åka dit, det har vi gjort i en väldig massa år nu faktiskt. Och det är verkligen jätteroligt att vara med i montern. Man träffar så mycket folk, och man får svara på frågor om våra Service och Signalhundar, man får berätta vilken oerhörd nytta dom verkligen gör för sin funktionshindrade matte/husse. Det är även ett jättebra tillfälle att träffa andra förare...vi är ju utspridda över hela landet, så man träffas ju inte så ofta direkt. Så det gäller att passa på när det ges tillfälle. Tyvärr fick vi Kennelhosta efter helgen, så både Fanny, Immi och Kaisa har hostat. Tyvärr smittade vi ner Annelie och Andreas hundar, Saga och Önska. Så dom har också hostat. Inte kul, men som tur va klarade dom av det alla 5, utan någon efterföljande lunginflammation.

Vi hade lilla julafton på Söndagskvällen med Tina, Majo, Nova och Elton. Vi skulle ju inte fira jul tillsammans detta året, så då tyckte vi det passade jättebra att göra såhär i stället. Så vi delade ut paketer till varandra, och så fikade vi och hade det mysigt. Alla blev glada och nöjda, och vi fick i allafall en liten jul tillsammans.

Så var det Måndag och vi skulle åka till Öland igen. Tiden springer så väldigt fort när man är hos sina barn och barnbarn. Vi hade släp med oss hem, för vi passade på att köpa Tina och Majos soffa nu, när dom endå skulle sälja den. Dom har köpt en ny som passade bättre in i deras TV-rum. Dom skulle även sälja fåtöljen, och den är väldigt lik den vi redan har, så vi bestämde oss för att ta med den hem också. Så nu har vi en ny jättefin skinnsoffa och en fåtölj till. Vårat stora rum blev jättefint ... vi har gjort en TV-hörna, och så står soffan med tillhörande bord i andra delen av rummet. Nu har vi absolut en mycket större mysfaktor i vårat TV-rum!!

Julhelgen flöt på tillsammans med, mamma och pappa, Sofie, Nicke, Jesper och Elliot, Annelie och Andreas. Kl. 13 var vi bjudna till mamma och pappa och äta julmat allihop. Det finns ingen som lagar så himmla god julmat som mamma gör! Så när vi gick därifrån på eftermiddagen var man väl minst sagt proppmätt.

Tomten kom till oss halv 5 ungefär. Både Jesper och Elliot var väldigt spända och förväntansfulla. Dom fick lagom mycket paket i år. Vi hade medvetet dragit ner på antalet julklappar, det finns ingen anledning att ösa paket över barnen, dom blir inte gladare för det.

Annelie och Andreas åkte till Flygsfors när tomten lämnat oss på Ekstigen. Vi andra åt risgrynsgröt i lugn och ro. Efter ett par timmar beslutade mamma och pappa att bege sig hemåt. Sofie med familj stannade till lite senare, innan dom åkte fick barnen pyjamas på sig för att bara kunna stoppas i säng när dom kom hem till Rinkabyholm.

När alla åkt hem blev det lugnt i vårat hus. Vi tittade en liten stund på TV, men det var väldigt skönt att krypa i säng. Hundarna var dödströtta, dom planterade sig i sängen där dom fick plats och somnade som stockar. Ja, nu är julen över för den här gången.

När jag skriver detta är det Nyårs afton... snart är detta året till enda... bara några timmar kvar. Jag hoppas på ett 2008 med många tillfällen att träffa mina barn och barnbarn, att kunna göra saker tillsammans med dom, få lyssna till deras härliga berättelser av vad dom upplever på dagis, och fritids. Jag önskar att vi får vara friska, pigga och glada tillsammans Åke och jag. Få lära mig mer, mer och mer på den hundpsykolog utb. jag nu äntligen påbörjat... listan kan göras lång när det gäller mina önskningar inför det kommande året. Men det viktigaste av allt är så klart att vi alla får vara friska, är man bara det så ordnar sig det mesta med lite god vilja och jävlar anamma!!

Dagboken den 4/12-07.

Hej på er alla! Nu är jag äntligen här för att uppdatera min dagbok. Tiden bara går, och det känns lite som om jag inte hänger med riktigt i svängarna. Även om jag gärna vill göra vissa saker, som tex. att skriva i dagboken varje dag, så blir det inte av helt enkelt!

Det har hänt en hel del saker sedan jag skrev här sist så klart. Vi har kört en del kurser i vårat företag. Det är så mysigt att ha kurs. Att få träffa alla dessa underbara mattar och hussar med sina 4-benta vänner. Det ger så oerhört mycket till både kropp och själ. Hur jävligt ont man än har i sin kropp innan man ska åka för att hålla kurs... många gånger tror jag att det inte kommer fungera just den dagen för kroppen bara skriker rakt ut att den inte alls vill samma sak som jag vill! Men när man väl står där med alla förväntansfulla hundägare och deras underbara hundar så kommer orken och kraften tillbaka!

Jag fick lite ont i magen då i början av hösten. Inte alls mycket, bara lite diffust sådär... jag tänkte inte så mycket på det förren jag var hos barnmorskan för att ta ett helt vanligt cellprov som dom flesta andra kvinnor också gör med gämna mellanrum. Jag nämnde för henne att jag kände lite olustkänslor i magen, och hon tyckte jag skulle beställa en tid på sjukhusets gynmottagning.

Så efter ett par veckor gjorde jag det. När jag fick kallelsen dit så tänkte jag nästan ringa återbud och säga att allt nog var ett misstag och att jag inbillat mig alltihop. Men jag har inte varit hos någon gynläkare på 20 år, så jag gick dit. jag bad faktiskt Åke att han skulle följa med mig dit, och det var tur... för när läkaren undersökte mig så hittade han en tumör, den syntes väldigt väl på ultraljudet som han tog.

Så våra planer på att köra igång en valpkurs i början av November, stöp så klart. 4 dagar efter läkarbesöket blev jag inlagd, och tumören som var rätt så stor togs bort. jag har inte varit rädd för min egen skull förut i mitt liv, men nu var jag livrädd! Tänk om jag skulle dö nu... om jag inte fick leva kvar hos min man, våra hundar, mina barn och barnbarn längre.

Jag var väldigt trött efter operationen. Jag låg på intensiven till dagen efter. Då fick jag komma ner till avdelningen igen. Himmel vilken familj jag har!! Mina flickor satt hos mig på kvällen dagen då jag opererades. Jag mins inte så mycket själv av just den kvällen, men jag vet att dom var där och att dom höll mig i handen. Jag hörde deras röster när jag vaknade till då och då. Det går inte att i ord beskriva hur trygg jag kände mig då!

Det var gåing den kvällen jag opererades, och den kan man inte ställa in! Så Åke hade hand om det. Jag är väldigt glad över att han inte ställde in gåingen den kvällen! Men jag förstår också att den inte var så lätt att samla tankarna på det just den kvällen. Men han visste ju att flickorna var hos mig... att jag inte var ensam.

Tina, Majo och barnen kom hit någon dag efter att jag opererades. Så på Lördagen när jag bestämde mig för att åka hem, kom Nova och Åke för att hämta mig. Himmel så mysigt det var! När vi kom hem var Tina, Majo och Elton hemma. Vi åt lite och på kvällen mös vi framför TV:n. På Söndagen åkte dom hem till Stockholm igen.

Jag kan inte i ord beskriva vilken känsla jag har i min kropp när jag tänker på mina nära och kära som fanns där då när jag behövde dom alla som bäst! Jag vet ju att dom har mycket att göra var och en på sitt håll. Tack mina älskade ungar och min älskade man för att ni fanns så nära när jag behövde er som bäst! Jag kommer aldrig att glömma det!

Det blev en lång väntan innan jag fick svar från min läkare. Tumören var ingen cancertumör! Jag är så glad och så tacksam över att jag inte är sjuk. Jag har fått min julklapp... det var den bästa jag någonsin kunde få. Jag har aldrig förut i mitt liv vara rädd för min egen skull. Många, många gånger har jag varit livrädd för att mina barn eller barnbarn, eller våra hundar skulle råka ut för något farligt, eller drabbas av någon otäck, obotlig sjukdom... Men den här gången var jag rädd inför något som drabbade mig själv.

Nu går livet vidare, jag hämtar kraft varje dag som går, och jag är så innerligt tacksam över att jag inte har cancer, jag är så glad över att ha sådana underbara flickor som fanns där när jag så väl behövde dom. Jag är så glad över att ha en man som bryr sig, som verkligen gör allt för att livet ska fungera. Mamma och pappa som också funnits där för att stötta och muntra upp mig. Jag har världens underbaraste väninnor!! Tack snälla ni för ni tänkt på mig och hört av er! Skulle någon av er på något vis behöva mitt stöd så hoppas jag kunna hjälpa er så som ni hjälpt mig nu när jag varit sjuk!

I kväll har vi haft gåing. Jag och Kaisa har varit med och gått. Det var roligt att vara med igen, även att det var lite motigt innan vi väl kom iväg. Men nu gäller det att " ta sig i kragen" och helt enkelt hänga på. Att komma över den där tröskeln så att allt bara flyter på så som det gjorde innan livet helt plötsligt ställde sig på sin spets.

En sak har jag verkligen lärt mig av allt detta: Det är att verkligen inte ta allting så himmla mycket för givet! Det är bättre att dra ner på tempot i livet, försöka njuta av varandra, ta sig tid att åka och hälsa på varandra, lyfta telefonluren och ringa till den människan man tänkt på, och fråga hur det är, att göra lite mer av det man egentligen vill göra, men inte tillåter sig för att man helt enkelt bara måste göra det där som är så viktigt. Är det verkligen så viktigt som jag tror att det är???

Jag har i allafall beslutat mig för att göra allt som står i min makt för att bry mig om det som är viktigt för mig! En dag kan det vara för sent och då går saker och ting inte att göra ogjort!

Va rädda om er och om varandra!

Kram; Karin.

Dagboken den 26/8-07.

Nu är det höst... kanske inte riktigt ännu, men nästan. Jag har som ni ser inte uppdaterat min dagbok på länge! Men jag skall försöka bättra mig nu och skriva lite oftare om vad som händer och sker.

Det har varit fullt ös i sommar. Min äldsta dotter Tina fyllde 30 år den 13:de Juli.. Hon och henns familj var här då. Vi har alltid firat hennes födelsedag tillsammans, och det är så roligt att det kan fortsätta så även att hon nu sedan ett antal år bor i Stockholm. Jordgubbstårta är ett måste när hon fyller. Det har vi alltid haft. Så även i år så klart. Faktiskt var det sol på hennes födelsedag, så vi satt ute och fikade, och åt av den underbart goda smörgåstårtan hon fixat. Tina fyller 30 år!! Grattis min gumma!

Tina, Majo och barnen var här först 1 vecka. Sedan åkte dom hem ett tag för att sedan komma tillbaka och stanna 1 vecka till. Tyvärr regnade det och var kallt och äckligt, så det blev inte många dagar vid stranden. Men sånt väder har det ju varit i hela Sverige den här sommaren.

Min yngsta dotter Sofie gifte sig den 14:de Juli med sin älskling Nicklas. Brölloppet var i Kalmar Slottskyrka. Efterår var det fest, den blev lyckad, alla var glada och maten var underbart god! Åke och jag fick den stora äran att passa deras barn Jesper och Elliot. Vi åkte hem till dom på förmiddagen för att sedan ta hand om dom när Sofie var hos frissan och Nicke var iväg för att fixa och greja med en del saker.

På eftermiddagen var det dax för fotografering. Så vi klädde på pojkarna det Sofie hängt fram, och begav oss sedan till parken vid slottet. Där kom Sofie i sin vackra brudklänning... hon var så söt!! Nicke var ståtlig i sin frack, dom var så fina tillsammans! Dom hade hyrt en fotograf som tog en mängd bilder på dom i parken. Sofies barndomskamrat Emelie var tärna. Hon hade en jättesöt klänning på sig som hon själv hade sytt. Det tog ett bra tag innan alla korten var tagna... närmare 1 timme tror jag. Barnen var inte med på alla, det var tur för det hade dom aldrig haft tålamod till. Dom hade ju sina fina kläder på sig, för det fanns ingen tid att byta om mellan fotograferingen och själva vigseln. Elliot kunde inte för sitt liv förstå att han var tvungen att vara lite rädd om sina kläder medan vi väntade på att klockan skulle bli så mycket att vi kunde gå in i kyrkan.

Men faktiskt så var bägge två både hela och rena när vi gick in i kyrkan. Vigseln skulle börja kl. 18. Det var väldigt högtidligt och vackert alltihop, barnen var jätteduktiga!! Vigseln tog inte mer än 30 minuter, sedan var allt över... Sofie och Nicke var gifta, och nu heter hela familjen Andersson i efternamn.

Vi tog Jesper och Elliot med oss när vi lämnade festen fram emot natten. Vi sov hemma hos Sofie och Nicke. Det var det bästa för barnen, att få sova i sina egna sängar. Dom nygifta hade bokat brölloppssviten på Skansen i Färjestaden.

Barnen vaknade fram på morgonkvisten, vi åt frukost i lugn och ro och pratade om gårdagen. Sedan gick vi ut ett par timmar. Vi gick till ICA och köpte glass, faktiskt så sken solen och det var varmt och gott.

När Sofie och Nicke kom hem åkte Åke och jag hem till Öland igen. Vi var rätt så trötta faktiskt! Vi är så glada över att vi fick förtroendet att passa barnen dom här två dagarna, det har varit riktigt roligt!!

Sofie och Nicke åkte på brölloppsresa två dagar efter att dom gift sig. Då fick Jesper och Elliot bo här hos oss. Men om det skall jag berätta nästa gång!

Va rädda om er, och ta vara på varandra!

Dagboken den 24/5-07

Nu har det gått några veckor sedan sist. Livet flyter på... vädret är underbart, allting blommar, och det luktar så gott ute. jag brukar tänka att det skulle vara helt fantastiskt om man kunde fånga in alla dofter i en burk, och sedan förvara dom där till hösten kommer, tänk att ta fram den där burken då ur garderoben, lyfta försiktigt på locket och låta sig bara för ett ögonblick sväva iväg i tankarna till en av dom där underbara dagarna, när man stod där och njöt av alla härliga dofter av blommor, buskar och träd.

Annelies pojkvän Andreas fyllde 27 år i Onsdags. Då var vi så klart där och grattade honom på kvällen. Vädret var härligt, så vi satt ute och fikade i deras mysiga syrenberså. Andreas mamma och pappa var där, hans bror och hans flickvän, och så min mamma och pappa. Tyvärr jobbade både Sofie och Nicke på kvällen så dom kunde inte komma. Vi hade tillsammans köpt en vindruvsplanta till honom, så nu håller vi tummarna att det blir många söta och goda vindruvor... detta året blir det väl inget, men nästa år kan det säkert bli en del att mummsa på. Andreas fyller år, Grattis!!

Kaisa och jag vi tränar både lydnad, sök och servicehundsmoment. Om Du är intresserad av att läsa hur det går för oss när det gäller Servicehundsträningen kan Du klicka på: Kaisas träningsdagbok, på hemsidans första sida, där försöker jag uppdatera så ofta jag kan.

Förra gången den sökgruppen jag tillhör skulle träna sök hade jag tyvärr ingen möjlighet att delta. Det kändes lite trist. Men det är sådär ibland. Jag hoppas kunna vara med vid nästa tillfälle. Det är skitkul helt enkelt!! Kaisa älskar det, jag blir nästan hög av att komma ut i skogen, känna stämningen när någon i gruppen skall skicka sin hund... hur ska det gå? Är den plan jag gjort upp för just detta skicket med Kaisa ok? eller felar det någon stanns i min planering? jag har helt underbara assistenter, Carin, Mia och så Åke förståss, som hjälper mig att komma fram i skogen!! Det är inte helt lätt kan jag väl erkänna alla gånger. Dom får jobba och slita för att kunna få ut mig i värsta terängen. Men kul har vi!

Här är vi fullt koncentrerade, jag skall skicka Kaisa på sök.

På Söndagar och Onsdagar tränar vi lydnad. Det är jag och några till som får hjälp av en kvinna med stora kunskaper. Hon har tävlat många lydnads och brukstävlingar i sina något yngre år, hon har även varit tävlingsledare och domare. Det är guld värt att ha någon som talar om vad man gör bra och vad som är mindre bra! Vad man måste träna på till nästa gång osv.. för min del siktar jag på att kunna tävla så småningom, jag har i allafall det som mål i min träning både med söket och med lydnaden, det känns kul!

I dag har jag och Kaisa varit hos Ankie och simmat. Jag försöker åka dit några gånger i månaden för att kaisa skall få simma, det är mjukt och skonsamt för hennes kropp, och hon får en jättebra kondis. Jobbar man som servicehund så kan det blir enformiga rörelser, det kan bli tungt ibland ( om man skall dra mattes rullis i allafall) och då kan det vara bra med en smidig och pigg kropp. kaisa gillar att simma, med sig i vattnet har hon sin buse. Det är en liten gummigubbe med piggar till hår, hon bara älskar den! Busen är enbart med när vi är hos Ankie och simmar, övrig tid ligger busen på hyllan och väntar på nästa bad.

Här kommer Kaisa simmande med busen i munnen.

Såhär gott vilar jag hos Ankie när jag blir trött. Busen står på kanten och väntar så klart...

I dag var min väninna Maggan och hennes hund Picasso där samtidigt och tittade på när Kaisa simmade. jag tror att Kaisa gillade att simma runt i vattnet och visa Picasso hur duktig hon är. Han gjorde ett par försök att hoppa i vattnet när Kaisa simmade runt, jag tror han ville vara med och kampa en stund om busen! Men det blev ingenting med det, och det var nog tur... risken hade nog varit att det blivit lite väl mycket busande och plaskande från dom bägge två.

Picasso vill så gärna simma med kaisa och busen. Men det blir inte alltid som man vill. Det är inte lätt att förstå när man är en ung och glad boxerkille!

I morgon åker vi till Flämslätt. Vi planerar att komma iväg senast vid 7 tiden på morgonen. Jag och Kaisa skall delta i den obligatoriska förarutbildning som service och signalhundsförbundet anordnar för oss som nu kommit halvvägs i våran utbildning. Det ska bli riktigt roligt att träffa dom som gjorde inprovningen samtidigt som jag och Kaisa i Oktober förra året. Vi är hemma igen sent på Söndag kväll. Hoppas på bra väder den här gången. I höstas spöregnade det, och vist kan man träna hund ute i regn... men det är mycket roligare och trevligare om det är uppehåll, soligt och lagom varmt.

Ta hand om varandra!

kram Karin.

Dagboken den 8/5-07

I dag har vi blandat väder här på Öland. Solen skiner ena stunden, rätt som det är öser regnet ner och det blåser som bara den. Men det är skön luft, kanske sådär 15 grader. Åke hörde Näktergalen idag! Så underbart härligt. I Söndags när vi åkte till Annelie och Andreas kom det ett helt gäng svalor och flög. Den ena bekräftelsen efter den andra kommer och talar om att sommaren är på väg!

Torsdagen den 3:dje Maj åkte vi till Dick. Det var ingen rolig resa den här gången. Vi har inte varit hemma hos Dick och Bettan i deras nya hem förut. Så det här var första gången. Det var jättefint! Så välordnat på alla sätt och vis. Dom hade en stor tomt.. en naturtomt med tillhörande mark. Dom hade precis fått färdigt, så dör Bettan! Det känns så meningslöst och så orättvist. Hon kämpade tillsammans med Dick för att få allting att fungera på bästa sätt. Hundverkstans lokal var färdig, Agilitybanan var äntligen klar...Bettans dröm var uppfylld, så som hon kämpade för detta! Jag kan inte förstå att hon inte finns längre. jag trodde att jag skulle fatta hur det var när jag såg Dick utan henne... men det kunde jag inte.

Begravningen var så vacker. Så fantastiskt mycket blommor. Det var ca. 8 servicehundar med i kyrkan. Alla skötte sig exemplariskt. Kaisa låg mellan min och Åkes stol, hon låg så stilla hela tiden. När vi gick fram till kistan var Kaisa med... hon var så lugn. Jag tror att hon förstod att någonting var väldigt annorlunda. Det var drygt 150 personer i kyrkan. När allt var över hade Dick ordnat mat hemma. Så nästan alla följde med hem dit för att äta och prata en stund. Vi skulle åka hem på kvällen Åke och jag. Så vid 6 tiden sa vi hejdå till Dick och dom andra som var kvar. Resan hem gick bra, vi körde på 4 timmar. Kaisa var precis slut, hon sov som en stock i buren, en gång vände hon på sig, det var allt. Åke kände sig pigg så han ville sträckköra, i och med att Kaisa sov var ju det inga problem.

Vid 10-tiden var vi hemma. Då hade mamma och pappa precis varit hemma hos oss och lämnat hem Fanny och Immi. Himmel så glada dom blev när vi kom! Så vi hade värsta pusskalaset först innan vi kunde hämta in det vi hade i bilen. Det är så skönt att dom små kan vara hos mamma och pappa när vi åker iväg såhär. Dom har ingen behållning av att följa med oss när vi åker över bara några dagar. Det är annorlunda om man åker för att stanna fler dagar. Immi stressar så lätt upp sig, så hon mår defenitivt bättre av att få vara hemma i lugn och ro.

Jesper och Elliot bjuder vovvarna på flingor... inte undra på att det är skönt att få vara hemma och bli bortskämd av både barn och vuxna.

I Lördags hade vi gång 7 på valpkursen. Det gick jättebra. Kaisa och jag gick ut tidigt på morgonen, Åke tog Fanny och Immi till alvaret. sedan träffades vi i stugan halv 11 ungefär, skönt att ha lite tid på sig att förbereda innan kursstart. Jag hade OH-bilder vi skulle prata till osv... Jag tyckte det var motigt att stiga upp på morgonen, min första tanke var att stanna hemma, krypa ner under täcket och bara vara där tills den värsta smärtan och saknaden efter Bettan klingat av. Men när jag väl kom upp och ut så kände jag att det var bra att komma igång. Att jobba med hundar och människor är en väldigt bra medicin! Det skingrar tankarna och man kan hämta kraft av att engagera sig i både sin egen hund och i andras.

På Lördagseftermiddagen sa vi till mamma och pappa att komma hit och fika. Det gjorde dom. Deras bekanta skulle komma till dom på kvällen för att äta någonting gott. Det är så skönt att ens föräldrar är pigga och glada trotts förhållandevis hög ålder.

I Söndags var vi hos Annelie och Andreas i Sankt Sigfrid. Tina och Nova var där. Dom hade dagen innan varit på sin halvbrors konfirmation i Urshult. Tina och Nova hade åkt tåg till Växjö på Lördagen. Efter konfirmationen åkte dom med Annelie och Andreas hem. På Söndagen skulle dom flyga till Stockholm, planet gick inte förren vid 14-tiden. Så vi han och träffas en stund. Så himmla mysigt att träffa lilla Nova, det blir så länge mellan gångerna tyvärr. Hon växer så det knakar och hon har en underbar energi. Hon sjunger och är glad mest hela tiden.

Nova, våran lilla älsklingsprinsessa.

Kl. 16 hade jag lydnadsträning tillsammans med Ingrid och det gänget. Vi tränar varje Söndag tillsammans. Det är jätteroligt. Ingrid, våran instruktör är duktig, och av henne får vi den hjälp vi behöver. Det är jättebra att gå kurs! Då blir det av att man tränar lite mer målmedvetet i veckan.

Det var jätteskönt när det blev Söndag kväll. Då kände man att tröttheten gjorde sig påmind! Jag tog på mig min nattdräkt tidigt, jag värmde mina vetekuddar och placerade dom där jag hade som mest ont. Sedan satt vi där i soffan Åke,jag,hundarna och katterna. Så skönt att bara vara... att inte känna att man måste någonting mer den dagen!

Det gäller att ta vara på den tid man har, att försöka göra roliga saker, sådant som känns värdefullt. Va rädda om varandra. För man vet aldrig när allting tar slut.

Kram Karin.

Dagboken den 30/4-07

Vi sov ganska länge i dag. Det var skönt. Det är ett bra tag sedan vi hade en ordentlig sovmorgon. Hundarna tyckte vi var konstiga som inte steg upp som vi brukar göra. Åke brukar stiga upp innan halv 8 och då ge hundarna mat. Men som sagt i dag fick dom vänta en stund.

När vi ätit frukost och klätt på oss gick vi ut. Vi bestämde oss för att gå upp till alvaret, Det är väldigt fint där nu med alla olika sorters blommor. En del är pyttesmå, några är lila, några är gula, och någon sort är blå. Humleblomster är vackra blommor. Själva blomman ser verkligen ut som en humla. Tyvärr hade jag inte min kamera med mig, så jag kunde inte ta några foton. Vi gick snett över alvaret och sedan ner till Kaffetorpet som ligger precis bredvid solliden. Det var öppet i dag, och kaffetarmen sa att det nog skulle smaka väldigt gott med en kopp, så vi satte oss vid ett bord som stod i lä i solen. Åke gick in och köpte två koppar kaffe, varsin bulle och en chokladboll. Hundarna fick vatten, dom var rätt så trötta, så dom la sig ner och kopplade av.

Efter en stund gick vi ner i skogen. Där är tusentals med vitsippor, blåsippor, gulsippor och några andra blommor som jag inte vet namnet på. Det är gott om liljekonvaljblad, så det kommer nog att finnas liljekonvaljer till Mors Dag.

Vi var bjudna till mamma och pappa på middag i dag. Så det passade så bra att vi gick till dom direkt. Mamma hade ugnsbakat lax, hon hade kokat nypotatis till, det var så underbart gott! Gissa vad vi fick till efterrätt... ja, just det, jordgubbar, grädde och glass! Vilken vårmiddag hon lagat till min lilla mamma. Och gott var det, som det alltid är när hon fått röra i grytorna. Vi fick kaffe efter maten, och efter en stund började vi gå hemåt igen.

Framåt kvällen satte vi oss i bilen för att åka runt en sväng och titta på Majbrasorna. Det var så fruktansvärt kallt ute! Bilens termometer visade enbart 2+. Det var en hel del folk som var ute och tittade på eldarna. Alla var väl påpälsade med mössa, vantar och halsdukar. Åke och jag gick inte ut ur bilen. Det är ingen höjdare att stå ute och frysa. Vi har en tradition Åke och jag på valborgsmässoafton, det är att åka till Bems och köpa varsin glass! Och det gjorde vi ju så klart även i år. Det var jättegott!

Så här fin var månen den här kvällen.

När vi kom hem tog vi det säkra före det osäkra och täckte över dom blommor vi har som är frostkänsliga. Det skulle vara väldigt tråkigt om dom skulle frysa ihjäl. Men dom sa faktiskt på väderleken nu att det skall bli varmare till helgen. Så det hoppas vi på! Nu är det sent och jag tänker krypa ner i sängen och läsa lite.

Sov så gott alla, och va rädda om varandra.

Kram Karin.

Dagboken den 29/4-07

Förra gången jag skrev här väntade vi på att två av våra vänner från Skåne skulle komma. Vi pratade först om att ställa in våran träff nu, och att dom skulle komma lite längre fram i vår. Det kändes fel att träffas såhär när Bettan inte finns längre. Men vid närmare eftertanke så kände jag att Bettan inte velat att vi skulle ställa in. Det blev två mycket bra dagar. Vi pratade, skrattade och grät tillsammans. Det är bra att samlas när sådant här händer. Det är bra att ha folk runt sig som känner samma som en själv, allt blir liksom lättare då.

Solglitter.

Dom åkte hem på Torsdagskvällen. På Fredagsmorgonen den 20:de åkte vi till Hällefors och hundcampus. Det var alltså min sista helg i den Etologiutbildning på 1 år som jag gått där med Lars Fält som huvudlärare. Det har varit ett underbart lärorikt år! Jag har verkligen lärt mig mycket, och nu tänker jag sitta här hemma i lugn och ro och gå igenom och renskriva alla mina anteckningar. Det har ju blivit en hel del skrivande. Som tur är har Åke skrivit åt mig, jag kan inte både skriva och lyssna på den som talar samtidigt. Vi åkte inte hem på Söndagskvällen när helgens lektioner var slut. Vi väntade till Måndagsmorgonen. Lasse har mycket intressant att berätta.

Vi hade bestämt att åka ner till Helena Florins hunddagis i Jönköping på hemvägen. När vi kom dit hade hon gjort en helt underbar lasagne! Så vi åt tills vi var proppmätta. Sedan fick vi hänga med på en rundtur på dagiset. Det var jättefint! Det var roligt att se hur väl hundarna verkade finna sig till rätta där i sina rum. Alla hade egen soffa och/eller skön fåtölj i sitt rum, leksaker fanns det också, Hade jag jobbat skulle jag vilja ha mina hundar på ett sådant dagis, för där har hundarna det jättebra, och personalen gör sitt bästa för att alla skall må gott!

Klockan går som bekant i rasande fart när man har trevligt, så det blev dags att åka hem till Öland. Vi hämtade Fanny och Immi hos mamma och pappa, när vi kom hem var det kväll. Då kände man verkligen i kroppen att man varit igång en hel helg. Det var skönt att komma hem igen.

Veckan har flutit på, vi hade gåing i Tisdags, sedan har det varit någonting varje dag mest. Men det är väl bättre det än att man inte har någonting alls för sig, det blir väl trist i längden.

I Lördags hade vi valpkurs, och vi har redan hunnit till gång 6. För ett tag sedan frågade vi om dom var intresserade av att ut i skogen och lägga ett lättare spår till sina valpar. Det var dom, så i dag har vi gjort det. Vi var i Rällaskogen här på Öland. Det är en underbart fin skog. Det är så bra för stigarna är breda så jag kan lätt susa fram och vara med och se när hundarna går spåren. Alla valparna spårade bra! Det var första gången för samtliga. När alla gått ut sina spår, hade vi lite teori om detta med hanteringsträning. Hur viktigt det är att man vänjer sin valp vid att klippa klorna, pilla i öronen, titta på tänderna osv... Teori i skogen är extra mysigt.

Sedan var det dax att låta hundarna få gå spåren. Alla ville se alla, så vi tog ut en hund i taget. Det är väldigt nyttigt att se hur olika hundar spårar, man lär sig mycket på att studera det. När alla hundar gått spåren grillade vi korv. Det blev en väldigt mysig dag, alla var nöjda och glada när vi skildes åt.

Nu är det kväll, Åke har gjort våran supergoda fruktdrink, och även slängt in en påse poppcorn i micran. Det är en Walanderfilm på TV nu kl. 21 som vi tänkt titta på.

Va rädda om varandra.

Karin.

Carpe Diem.

Dagboken den 18/4-07

Det är en tung dag i dag. vi har förlorat en mycket kär vän, det gör så fruktansvärt ont! Så många varför... så mycket varför gjorde jag inte så, varför sa jag inte det till henne... men det hjälper ju inte. Men jag hoppas att hon endå på något vis kan höra eller förnimma det jag nu säger till henne. Livet måste gå vidare, nu känns det som om det allra viktigaste är att hennes man känner att vi finns här, att stötta en vän som har det svårt är för oss en självklarhet!

Vi väntar nu på två av våra vänner, Lena-Maria och Karin. Dom kommer hit i kväll och stannar över tills i morgon kväll. Det är Åke, Lena-Maria och Karin som ingår i SoS-förbundets sponsorkommité, och nu när dom är här skall detta med sponsring ventileras. Det känns bra att man kan träffas såhär, utan en massa krav, man tar det som man har det helt enkelt.

På Fredag morgon åker vi till Hällefors och Hund Campus. jag skall avverka min sista helg på den Etologiutbildning jag började förra våren. Det är ett tag sedan vi var på Campus nu, så det känns spännande att komma dit igen. Vi kommer hem på Måndag kväll igen, då fyller min pappa år, så vi kommer åka direkt till honom för att gratta.

Morfar och Elliot fikar, bullarna smakar mumms!

Va rädda om varandra!

Kram karin.

Dagboken den 14-4-07

Vi har vår nu! Underbar vår kan man väl säga. Det har varit varmt några dagar... i dag har vi haft 15-16 grader i luften, och våran innegård har varit så underbart skön som om det vore en sommardag. Det är så roligt när det blir såhär fint väder på våren, alla människor kommer ut ur sina hus, alla säger hej till varandra och dom flesta har ett leende på läpparna, det luktar grill sådär fram på eftermiddagen... allt liksom vaknar upp igen efter vinterdvalan.

Jag hade födelsedag för ett par dagar sedan. Då fick jag fika på sängen av Åke och två presenter. En underbart mjuk och skön T-shirt, och en extern hårddisk. Så nu kommer jag att lägga över allt jag har på min dator på den. Skönt att gardera sig om något mindre kul skulle hända med datorn!

På kvällen när jag fyllde år kom mamma och pappa hit, Sofie, Nicke, Jesper och Elliot kom, och så Annelie och Andreas. På morgonen ringde Tina och Nova och sjöng så fint i telefonen. Gissa om man blir glad av att ha en sådan underbar familj. Jag fick en massa fina presenter av alla. Av Tina, Majo och barnen fick jag en behandling hos en fotvårdsspecialist! Det är något jag aldrig testat förut. Det ska bli mysigt!

Födelsedagsrosor.

I dag har vi haft valpkurs Åke och jag. Det var gång 5 på den kursen vi håller just nu. Vi hade en liten nykomling i gruppen i dag, det var lilla Ruffsa som bara är 10 veckor ännu så länge. Ruffsa är en liten Lagottovalp, så underbart bedårande söt är hon... Hon är krullig som ett litet lamm och så mjuk och go! Lilla Ruffsa är med allra mest för att få den sociala kontakten som är så väldigt viktig när man är liten. Vi var ute i nästan 1 timme i dag och gjorde olika övningar, när vi kom in fikade vi, sedan pratade vi hundens språk och tittade på film om detta ämne. Hundens språk är bland det mest intressanta jag vet när det handlar om hundar. Min uppfattning är att vi är skyldiga att lära oss så mycket vi bara kan om hur våra hundar kommunicerar med varandra och med oss! Vi kan inte bara ta för givet och begära att våra hundar skall förstå oss! Det värsta är att tiden när man håller kurs går så väldigt snabbt!! Vi hade ingen möjlighet att hinna med allt jag hade planerat att vi skulle göra. Men vi får ta igen det vid något annat tillfälle.

I eftermiddag vid 5 tiden kände jag för att gå en sväng. Så jag frågade Åke om han hade lust att följa med. Så vi tog hundarna och gick runt ett område som heter Rosenfors här i Borgholm. Det är längesedan jag gick där, så det var lite extra kul att titta på alla vackra blommor folk har i sina trädgårdar. På en lite större gräsyta finns det en gräsbeklädd kulle, och där slängde vi ut en massa små godisbitar till hundarna. sedan skickade vi iväg dom för att leta upp godiset.

Våra hundar sitter i ett hav av sippor.

När vi kom hem åt vi lite räkor med goda tillbehör. Våran lilla katt Moa älskar räkor. Så när vi äter det sitter hon så försynt nedanför min stol och spinner högt. Hon brukar alltid få några räkor när hon sitter sådär gulligt och tigger. Hon är aldrig framfusig, hon skulle aldrig gå upp på bordet och försöka förse sig själv. Utan hon sitter sådär gulligt och spinner så högt hon kan, för då vet hon att matte sticker ner en och annann liten räka att smaska på.

I kväll skall vi se lite på TV, Åke har fixat en bunke poppcorn, och vi skall mixa ihop våran vitamindrink som i kväll kommer att bestå av: bananer, apelsiner, kiwi och ett äpple. Sådana här underbart goda drinkar har hållt oss friska hela vintern, och förhoppningsvis slipper vi vårförkylningar också på detta viset.

Va rädda om varandra!

Karin.

Dagboken den 8/4-07

Mycket har hänt sedan jag skrev här sist. Kaisa och jag har varit och tränat för våran SoS-instruktör i Växjö, vi har även varit på en gymnasieskola och föreläst om Service och Signalhundar.

Vi har även varit i Mölndal under 3 dagar på SoS-förbundets årsmöte och där tillhörande förar och instruktörsträff. Vi bodde hos en kompis i Tvååker som oxå har Servicehund och skulle delta under helgen. Det blev en mycket trevlig helg. Det var hemskt roligt att träffa dom som var där, jag tror det var närmare 30 personer som var där. Det var många av dom "gammla" förarna som jag kännt nu under dessa åren jag haft servicehund. Men sedan var det nya personer som kommit med, som jag inte träffat förut. Det var mycket hög kvalité på dom hundar som var med! Det är inte lite vi begär av dom egentligen... att kunna umgås så tätt inpå varandra som det blir när man är iväg såhär är inte dåligt.

Förbundet hade bokat in oss på Scandig hotell i Mölndal. Dom flesta bodde på hotellet, men dom som bodde nära valde att åka hem och sova i stället. Just nu pågår ett projekt i förbundet som handlar om hur vi blir bemötta ute i samhället med våra Servie och Signalhundar. Projektet heter: På lika vilkor. Det händer i bland att man blir stoppad i dörren till affären när man är på väg in för att handla och har sin Tjänstehund med sig. När man då frågar varför man inte får gå in, så hänvisar personalen till att det kan komma någon som är allergisk mot hund. Tråkigt när det blir sådär, man får ju inte ställa två handikapp mot varandra. Inget funktionshinder är ju lätt att leva med...

På Lördagen kom en läkare och föreläste om detta med allergier. Hon heter Agnes Wold och jobbar på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Hon forskar på just allergier. Det hon sa var mycket intressant och lärorikt! Ju mer man vet desto lättare är det att tackla problemen när dom uppstår.

Agnes föreläsning om allergi var mycket intressant och lärorik.

På Söndagen hade vi förarträff, då diskuterade vi sådant som kändes viktigt. Under tiden vi hade våran stund för oss, hade SoS-instruktörerna en utbildning i hjärt och lungräddning. Åke hade turen att få vara med där. Så nu har han ett litet kort i sin plånbok som visar att han genomgått den utbildningen. Tiden går så väldigt fort när man har kul, och på Söndagseftermiddagen var det dax att säga hejdå till alla, och åka hem till Öland igen. Mamma och pappa passade Fanny och Immi under dom dagar vi var iväg, det är härligt att komma hem och känna att alla är tillsammans igen.

Den 4/4 var Helena och jag i Reftele och höll en föreläsning på Stora Segerstads naturbruksgymnasium. Det blev en mycket intressant och rolig dag. Åke och jag körde hemifrån straxt innan kl. 5 på morgonen. Vi hade drygt 25 mil att köra innan vi var framme. Vi skulle träffa Helena vid skolan kl. 9. jag vill att Kaisa skall få tid på sig när vi kommer till en plats hon aldrig varit på innan. Hon måste få nosa runt lite, få gå och kissa i lugn och ro, osv.. Kl. 10 skulle vi fika tillsammans med dom två lärare som skulle vara med under dagen. Himmel så gott kaffet smakade!

Dom elever vi skulle träffa och föreläsa för gick sin gymnasieutbildning med inriktning: Hund. Helena och jag började med att presentera oss förståss. Efter det visade vi förbundets OH-bilder. Jag har dom i färg och det ser trevligt ut. Jag pratade till dom första 11, sedan tog Helena vid. När vi var klara hade eleverna en del frågor. När dom frågat klart var det dax för en liten bensträckarpaus. Här är några av eleverna på Naturbruksgymnasiet i Stora Segerstad.

När alla satt på plats igen började jag berätta hur det var när jag utbildade Immi. Jag berättade att Immi blivit sjuk och att jag tagit henne ur tjänst. Sedan flöt det automatiskt in på Kaisas utbildning, jag förklarade skillnade på hur man provar in en hund i dag, mot hur det var när jag och Immi provade in för 6 år sedan.Kl. 12 var det lunch,men innan dess visade jag några av dom moment Kaisa hjälper mig med i dag.

Vi gick tillsammans med lärarna till matsalen, där serverades det hemlagad mat! Det var underbart gott, efterrätt var det varje dag berättades det. Kaisa fick gå ut en lite längre runda, sedan satt vi i solen och pratade och gottade oss en stund. Kl. 13 körde vi igång igen. Vi hade tänkt att eleverna skulle få börja träna in något moment med sin egen hund. Dom elever som går på skolan har sina egna hundar med sig. Vi skrev några förslag på tavlan: Dra av jackan, dra av strumpan, knyta upp skosnöret, hämta upp föremål från golvet, osv...

Dom fick 45 minuter på sig att träna, under tiden gick Helena och jag runt och tittade och gav råd om så behövdes. När vi samlades igen fick eleverna ställa frågor som uppkommit. Vi visade sedan förbundets film. Sedan var kl. 15 och dagen var slut. Det blev som sagt en mycket lyckad dag, eleverna var intresserade och engagerade, så kanske får man se någon av dom som SoS-instruktör framöver!

Klockan blev nog nästan 5 innan vi kom iväg Åke och jag. Vi hade ju en hel del att prata om Helena och jag innan vi skilldes åt för dagen. Det gick bra att köra hem på kvällen, det var ljust till vi kom hem. Det är skönt att köra i dagsljus, det är så mycket djur som rör sig när det skymmer på kvällen.

Nu är det påskhelg, vi har en lugn och skön påsk. I går ( Lördag) var vi i Kalmar och hälsade på Jesper och Elliot. Vi åt middag där, och till fikat hade Jesper bakat jättegoda bullar som vi fick smaka.

I dag ( Söndag) har vi varit hos Eije och Anna-Karin en sväng. Deras Viggo är en härlig Flattepojke! Han är jättefin och mycket trevlig i sättet. Han och Kaisa är lika gammla... jag tror inte det skiljer mer än några veckor.

Nu håller Åke på med kontorsarbete... det är kvitton som skall sättas in i pärmen vi har till företaget. Det är inte sådär jätteroligt att göra sådant jobb, men det är ju nödvändigt. Det gäller att ha full koll på inkomster och utgifter.

I morgon skall vi till mamma och pappa och äta påskmiddag. Vi ska dit allihop och äta. Det är roligt att träffas, och jag tycker mamma är enastående som orkar fixa iordning mat till oss alla. Den dagen mamma inte orkar längre,får någon annan av oss ta vid, det är inte lätt att få till det lika gott som mamma gör i dag, men förhoppningsivs kan hon stå bredvid och guida oss när vi kryddar och rör i grytorna!

Elliot är nästan alltid glad.

Att cykla är något av det roligaste som finns tycker Jesper. Ju fortare det går desto bättre!!

Carpe Diem.

Kram karin.

Dagboken den 12/3-07

I dag har vi vår här på Öland. Det har varit helt underbart väder. Vi gick en sådan skön runda med hundarna på förmiddagen. Vi gick ner i Slottsskogen, och där var blåsipporna!!! Det är första gången i vår som jag ser dom här underbart vackra små blommorna! Inte nog med det vårtecknet... Citronfjärilarna har vaknat, det var flera stycken som flög omkring, i myrstacken var det fullt ös, ett liten bi kom farande förbi, paddor såg vi 2 stycken, tyvärr var bägge två överkörda, alldeles platta låg dom där på vägen, stackars små vänner,för deras del blev våren kort!

När vi kom hem drack vi kaffe, det smakar så gott när man varit ute en lång promenad. Åke tog fram vårat trädgårdsbord, så vi satt ute och fikade. Det var premiär för i år, med kaffet ute på gården. I helgen bestämde Åke att han skulle ta itu med bilen som i dag. Så han har städat den så fin inuti, det blir mycket grus och hår som samlas runt omkring i bilen. Runt hundburen är det värst! Men när man väl har städat den, så ser man skillnad. Sådant arbete är tacksamt att göra, för det syns direkt vad man gjort.

Jag har klippt hundarnas tassar i dag. Dom var rejält långhåriga nu alla 3. Det är bra att klippa rent under tassarna, för det blir väldigt tätt annars om håret blir för tjockt där. Jag klipper alltid klorna på våra hundar 1 gång i veckan. Jag har tagit för vana att göra det antingen Lördag eller Söndag. När man gör det så ofta behöver man inte ta så mycket varje gång. Risken att klippa i pulpan minskar.

Kaisa var väldigt långhårig på sina öron, men även på benen... så med hjälp av en uttunningssax kunde jag få bort en hel del av det där fula tunna håret som växt ut på hennes framben. Så när jag var klar med henne kände jag mig riktigt nöjd!

I helgen har vi haft kursavslutning i Unghundskursen. Det blev en riktigt lyckad avslutning, vi hade knåpat ihop en egen liten bana Åke och jag. Den innehöll både lite lydnad, men även en del kuliga saker, som att springa genom en tunnel, hoppa genom en rockring, osv... Var och en tävlade mot sig själv. En blev vinnare, och resten av ekipagen kom tvåa. När vi lekt klart så gick vi in och fikade. Vi hade gjort små rulltårtsbakelser dagen till ära. När vi fikat klart, delade vi ut diplom och godispåsar till hundarna. Unghundsgruppen har varit en härlig liten grupp med 8 deltagare. Vi har haft kul tillsammans.

När Unghundskursen var slut, hade vi tid över så vi kunde rasta av våra egna små busfrön en stund. Dom älskar att vara inne i lokalen där vi har teori och fika, springa runt där och lukta efter dom andra hundarna, och alltid finns det väl en och annan smula från fikabrödet. Men klockan går fort och snart blev det dax att hoppa in i bilen igen för våra hundar.

Klockan 14 körde vi igång våran Positiva Lydnadskurs. I dag var det gång 8! Så nu är det bara 2 gånger kvar, sedan är även den kursen slut. Den här gången var det bara 1 som saknades, så vi var nästan full grupp. Även den här gruppen är mycket trevlig. Det är glada och pigga människor, och deras hundar är jättetrevlig. Jag är lika förundrad varje gång över hur fort tiden går när man är ute och jobbar i kurserna! Vipps så har det gått nästan 1 1/2 timma och alla är kaffesugna, och hundarna börjar bli rejält trötta. Dom flesta av dom ekipagen som går i den här kursen har gått hos oss sedan valpkursen. Det är jätteroligt att man har kunnat följa dom här hundarna från det att dom varit 10 veckor ungefär, tills nu när dom är i tonåren och har börjat få en väldigt envis egen vilja! Vi har några i gruppen som inte har gått någon kurs hos oss innan. Jag var lite orolig att det skulle bli svårt för dom att hänga med i dom övningar vi gör. Men jag hade inte behövt oroa mig alls. För det flyter på så fint, och dom är jätteduktiga!!

I Lördags startade vi upp en ny valpkurs. Så nu har vi 8 helger tillsammans med 8 härliga små valpar och deras hussar och mattar. Det är alltid lite nervöst att starta upp en ny grupp. Men det är nog så det ska vara... det är ju nya individer man skall lära känna, Men när det gått några gånger kommer det nog enbart att vara roligt!

Snart är det helg igen... tiden går fort. Vi hoppas och håller tummarna för bra väder!

Krama om era hundar, och va rädda om varandra.

Dagboken den 7/3-07

I dag har vi haft en heldag i Kalmar. Vi har haft riktigt trevligt och mysigt. Jag kom på igår att vi skulle åka till Kalmar i dag och bara strosa runt, utan att behöva titta på klockan och passa någon tid. En enda grej hade jag som jag behövde göra och det var att hämta mina nya glasögon i affären. Och det kändes ju inte som något betungande på något vis. Jag frågade Åke i går kväll om han möjligen skulle kunna tänka sig att gå ut med Kaisa i dag på morgonen. jag behöver inte be två gånger, han gillar att gå med henne... det är ju oftast jag som går ut med Kaisa, så när husse får tillfälle till det så gör han det mer än gärna!

Så dom gick iväg innan kl. 8 dag. När Carin kom vid 9 tiden var jag klar så vi kunde åka direkt. När vi åkte gick Åke ut med Fanny och Immi. När vi kom in till Kalmar gick vi med en gång och hämtade mina glasögon. Sedan tog vi oss en sväng in på Coop. jag handlade några påsar quorn i frysdisken, en påse mandariner, sedan var det nog inte så mycket mer. När vi var klara där gick vi och satte oss i fiket... vi åt varsin smarrig kaka, Kaisa fick vatten, och så satt vi där en stund, pratade och titta på folk.

Kaisa är så himmla duktig! När hon druckit lite vatten så la hon sig platt som en sten på golvet, och efter bara en liten stund sov hon gott. När vi hade fikat klart gick vi till djuraffären som precis nu flyttat in i en ny stor och lättframkomlig lokal. När man kommer in i en sådan affär känns det som om man skulle kunna gå där och titta hur länge som helst. Kaisa älskar att vara där. Men det svåra är att passa henne så hon inte äter smulor som ligger på golvet! Det är något som vi absolut måste öva på i alla lägen! Det verkar som om hon känner på sig när jag släpper koncentrationen i 1 sekund. Då åker tungan ut och så slurrp har hon något i munnen som hon tuggar på. jag handlade lite lösvikts hundgodis, som vi skall ha till Lördagens kursavslutning. Sedan gick vi till bilen.

Vårat nästa mål för dagen var IKEA. så vi åkte dit, när vi kom fram bad jag Carin att gå iväg en liten bit med Kaisa så hon fick strosa runt och sköta om sig. jag gick in och väntade på att dom skulle komma. När dom kom satte jag återigen täcket på Kaisa, vi gick till informationen för att tala om att jag och Kaisa gick in i affären. Det är så roligt för vi blir alltid så väl bemötta!! Både på Coop och på IKEA är dom toppen! Personalen blir glada när dom får se Kaisa, dom har alltid något mysigt, vänligt ord att säga till henne. Sådant gör mig väldigt glad!! Vi gick runt på IKEA och tittade på allt fint som finns där. Vi gick till restaurangen coh satt oss och åt. Jättegott var det, och mätta blev vi. När vi gick därifrån började jag märka på Kaisa att hon var trött. Så vi började dra oss mot utgången. Det var en glad Kaisa som när vi kom ut genom dörrarna, och täcket var av, tog sitt koppel i munnen och skuttade runt, runt, runt. När vi körde iväg hemmåt, bäddade hon med täcket bak i buren, sedan la hon sig för att sova. Det har varit många timmar för henne att gå runt med matte och titta på än det ena och än det andra. Kaisa är en underbart duktig coh tålig hund! Hon finner sig i det mesta, och gör så gott hon kan hela tiden. Hon älskar att vara med där det händer saker. Så att jobba som servicehund är något som passar Kaisa väldigt, väldigt bra tror jag.

När vi kom hem och Fanny och Immi nosat över Kaisa, från topp till tå, så la hon sig i biabädden och sov. Det är tröttande för en hund att hänga med matte och hennes assistent på upptåg under en hel dag.

Carpe Diem!

Dagboken den 1/3-07

Ny månad, och inte bara det utan nu är det årets första vårmånad! Det är underbart, det märks att dagarna blir allt längre och längre. Det har varit vårljus ute i dag. Lite disigt, men endå har solen nästan har lyckats bryta igenom. Fåglarna har börjat pipa sina vårsånger, och i dag verkade det som om humöret var på topp, för dom sjöng från alla buskar, och träd. jag blir så glad för varje tecken på vår, ungefär som ett litet barn blir på julafton!

Åke har haft födelesedag sedan jag skrev här sist. Då var våra barn och barnbarn här och grattade. Även Åkes ena syster och hennes man och deras dotter var här, och så mamma och pappa. Det var trevligt att ha alla här, lite trångt blir det ju... finns det hjärterum så finns det stjärterum, och det tycker jag stämmer precis. jag hade köpte en batteridriven tandborste, och en jättesnygg randig skjorta till honom. Tyvärr var skjortan inte riktig lagom, så vi åkte till affären där jag köpt den och bytte. Det var en riktigt mysig vårskjorta. Han passade verkligen i den! Han fick ett helt gäng med vackra blommor, Tina, Majo, Nova och Elton skickade blommor med blomsterbud. En underbart vacker bukett, med många olika blommar i.

Åkes fina blommor!

Det var bara Tina med familj som inte var med här när han fyllde år. Just vid sådana tillfällen känner jag att saknaden är stor efter dom. Men jag vet att dom har det bra där dom bor nu i sitt hemtrevliga hus på Värmdö! Och det är så skönt, saknaden skulle kännas ännu värre om jag visste att Tina längtade hem och inte mådda bra.

I Lördags på valpkursen hade vi "valpbus". Då fick valparna leka, vi var på Kapelludden och där är det stängsel så ingen behövde vara orolig för att någon valp skulle springa bort. Vi delade upp valparna i 2 grupper. En grupp med dom lite större, och en grupp för dom lite mindre hundarna. Åke tog den ena gruppen med sig och gick åt ena hållet, och jag tog den andra guppen och gick åt andra hållet. Jag tycker man skall vara lite försiktig med att släppa dom valparna som är av en storväxt ras tillsammans med dom som är mindre.

När dom lekt en stund samlade vi ihop oss och åkte upp till lokalen, där fikade vi och pratade om ämnet Aktivering. Nu på Lördag är det sista gången på den här valpkursen, och då ska vi vara på Kapelludden för att ha aktivering, det blir nog ett riktigt roligt kurstillfälle tror jag. Vad vi hört nu i allafall så ska vädret bli vårlikt, och då blir det ännu roligare att vara ute och ha kul.

I morgon ska vi åka till Växjö igen och träffa våran Servicehundsinstruktör Helena. Det är ett par veckor sedan vi sågs nu. Vi tränar varje dag Kaisa och jag. Det går riktigt bra... Kaisa är duktig, hon älskar att jobba, och hon älskar att göra mig till lags. Vi har nu börjat på momentet "före" och på ett annat moment som vi kallar för "larma". Just "larma" har jag dragit mig för att börja med... jag har inte vetat riktigt på vilket sätt kaisa skall larma, sedan är det ett obligatoriskt moment, så jag vet ju att vi måste klara det! Men det kommer att gå bra det är jag helt säker på. Immi har varit jätteduktig på det momentet, så varför skulle inte Kaisa klara det lika bra!?

Allt gott till er alla! // karin.

Dagboken den 15/2-07

Nu är vi hemkomna från Färjestaden. Vi har varit där i dag Carin, jag och Kaisa. Åke fyller år på Tisdag, och jag har handlat en present. Kul att handla presenter, det svåra är att köpa något som den som fyller år verkligen vill ha. Det skall inte bara vara något för att så skall vara... för mig är det viktigt att just den grejen jag köper är värt mycket för den som skall ta emot.

Nu är Åke på curling. Det har verkligen blivit en rolig grej för flera stycken här i stan. Dom spelar, fikar och pratar. Jag tror att pappa skulle åka ner en sväng nu i eftermiddag också.

I dag är det trist väder. Det är så mulet och grått. jag fryser långt in i märgen, jag sitter här invirad i en filt. Nästan all snö är borta, snödropparna som kommit upp innan snön kom, reser sig nu och står så raka och fina på långa skaft. Det skulle visst blir fint väder i helgen, sol, och flera plusgrader. Nästa vecka är det ju sportlov här. Lite synd om alla barn och ungdomar som tänkt sig att åka skidor och pulka. Men dom får väl använda sin fantasi och komma på något annat att göra. Vi har ju faktiskt en fin simhall här i stan, och jag tror nog att det är ganska många som brukar gå dit och simma och basta, och kanske ta sig en fika.

I morgon är det Fredag. Jag har en simtid till Kaisa hos Anki Laúrsen i Räpplinge. Det är ett par veckor nu sedan hon simmade. Förra gången simmade hon i 30 minuter med en liten kortare vila. Det ska bli jätteroligt att se hur hon reagerar i morgon när vi kommer dit. Det har varit lite av en skräckblandad förtjusning när hon ser var vi är när bilen stannar. Hon springer mer än gärna in till Anki, det är precis när hon skall i vattnet som hon blir lite frustrerad. När hon väl kommit i och börjat simma, så lekar vi med "busen" och det är något av det roligaste hon vet!! "Busen" är en liten gummigubbe med piggar på som hon bara har fått leka med tillsammans med mig. Och det har blivit en höjdpunkt för Kaisa när den har varit med ut. Så i morgon är det dax för Kaisa och "busen" att åter hoppa i vattnet ute hos Anki i Räpplinge.

Va rädda om varandra!!

Dagboken den 12/2-07

Vi har haft en underbar vinter sedan jag skrev sist. Lagom med snö, några minusgrader och vissa dagar har solen värmt oss med sina ljusa strålar. Det har varit sådana vinterdagar som jag gillar. Och eftersom vintern kom såhär sent i våran del av landet, så vet man ju att den rimligtvis inte kan bli sådär väldigt lång. Snart kan man på allvar börja vänta på våren!

Vi har haft kurs i helgen som vanligt. Lördagens valpkurs gick väldigt bra. Det är så roligt för man märker verkligen vilka framsteg dom gör med sina små valpisar! Nästa gång är det träff nr.6, kursen är på 8 gånger så det börjar faktiskt närma sig slutet. Vi hoppas så klart att dom vill fortsätta i våran Unghundskurs som vi ämnar köra igång fram på vårkanten. I Söndags hade vi först Unghundskursen och på eftermiddagen Positiv Lydnsadsgruppen. Det gick mycket bra i båda grupperna, även här märker man att hundarna lär sig mer och mer, och deras mattar/hussar blir mer och mer säkra allt eftersom tiden går!

Vi har problem med rävskabb här i våra trakter. Det är många hundar som blivit angripna och som fått genomgå behandling. Vi hade två små valpar i Lördags som inte kunde komma pga. av skabb. Det är så synd om hundarna när dom får sådana här åkommor, men våra hundar kan vi åtminstonne behandla. jag brukar tänka på våra stackars rävar runt om i skogarna, som inte kan få någon behandling, utan måste plågas av den här hemska klådan tills dom dör av utmattning, svält eller fryser ihjäl. Men det är väl så att dom starkaste djuren överlever, och förhoppningsvis får vi en frisk och pigg rävstam framöver.

I morgon skall jag till Växjö. Men den här gången skall vi inte träffa våran instruktör Kaisa och jag. Den här gången skall jag till min läkare på Neurologen. Jag åker dit 1-2 gånger/ år. Anledningen till att jag har min läkare i Växjö är att jag kommer från Växjö. Och när jag flyttade hit till Öland så frågade jag honom om jag kunde få behålla honom även efter det att jag flyttat. Och jag hade förmånen att få göra det. Jag skall vara hos honom redan 11.30 i morgon, så vi får nog köra så vi har drygt 2 timmar på oss. Tittar jag ut på vädret nu, känns det som om vi måste köra väldigt försiktigt, snön vräker nämligen ner och det är straxt under 0 grader.

Kaisa och jag har tränat en del sedan förra veckan när vi träffade Helena.Jag tycker att momentet "stanna" går ganska bra. Jag gör det från olika positioner. Dom lägena där det fungerar sämst är när hon springer i riktning från mig. Då när jag säger "stanna" vänder hon sig mot mig, och tar några steg innan hon stannar. Nästa steg är att lägga på störningar av olika slag, men en sak i taget, eller hur var det nu....

Jag har skrivit en träningsplan för momentet "före". Jag delade upp det i 20 olika punkter. Så när jag sitter och tittar på det jag skrivit så tänker jag på hur bra det är med en ordentlig träningsplan! sedan tänker jag på hur många olika delar det är i momentet! Vi har inte börjat träna "före" ännu, men det skall vi ta tag i nu snart. Vi har ett moment till som vi absolut måste börja träna nu, och det är momentet "larma". I Kaisas utbildning till servicehund är det momentet ett obligatoriskt moment. Alla Servicehundar måste kunna larma om dess förare blir plötsligt sjuk eller måste ha någon form av snabb hjälp. jag skall sätta mig ner och skriva en träningsplan för detta momentet. Det är förresten en av läxorna jag fick av Helena förra gången vi sågs. När det momentet är färdigt har jag tänkt mig det såhär: Kaisa skall ta en ( röd) tygbit som jag har antingen hängande på stolen, eller nedstoppad i en av mina fickor. Ordet jag tänker använda som signal till Kaisa är sos. När jag säger sos skall hon ta tygbiten i munnen, springa till närmaste person och sätta sig framför personens fötter. Hon skall hela tiden hålla tygbiten i munnen, hon får inte släppa eller tappa den. Kaisa skall vara envis med sitt sättande framför, försöker personen hon larmar till att vifta bort henne, eller tränga sig ifrån henne, skall hon återigen sätta sig framför dess fötter. Förhoppningsvis förstår personen i fråga att just den här hunden vill någonting, och då skall Kaisa kunna leda honom/henne tillbaka till mig. Såhär har jag tänkt mig att Kaisas "larma" skall se ut. Vi får väl se om det brister någonstanns under träningens gång.

Nu kom Åke hem, han har varit ute och gått med sina stavar. Han och en kompis går 3-4 kvällar i veckan. När dom går håller dom ett snabbt tempo. Åke tycker det är jätteskönt, och han känner att det gör nytta både till kropp och själ.

Dagboken den 5/2-07

I dag har vi varit i Växjö. Vi har haft våran 3:dje träff med Helena, våran SoS-instruktör. Det gick väldigt bra, ett problem bara och det är att klockan verkar springa iväg med tiden!

Vi träffades kl. 12 på stortorget mitt i stan. Det första jag gjorde var att gå till ett bra ställe där Kaisa kunde kissa. Som tur är har jag en liten Kaisa som i stort sett kan kissa var som helst. Hon är inte alls beroende av att det måste vara gräs osv. När Kaisa gjort det hon skulle gick vi in på Gallerian för att fika och gå igenom vad som hänt sedan sist, och så lägga upp en liten plan över hur vi går vidare med träningen.

Kaisa är jätteduktig på att koppla av! Hon lägger sig med en gång när vi sätter oss ner för att fika och prata.

Förra gången tyckte Kaisa det var jätteäckligt att åka hiss. I dag gick det bättre. Vi åkte upp och ner... När vi kom till den våningen vi skulle ut ville Kaisa kasta sig iväg. Så vi fick träna att lugn och fint gå ut från hissen. Helena stod och höll upp dörren, Kaisa fick gå ut bakom mig. När vi gick in i hissen fick hon gå bredvid mig. Till slut när vi gått in och ut en hel massa gånger, kunde Kaisa ta det lugnt och lyssa på mig när jag talade om för henne var hon skulle befinna sig när vi gick.

Helena fick se när vi gjorde momentet Stanna. Enligt Helena gick det väldigt mycket bättre nu än för 14 dagar sedan då vi sågs. Jag skall fortsätta träna så som jag gjort, och efter hand lägga på olika störningar.

Ett momentet som är obligatoriskt för våra SoS-hundar är att dom kan hämta hjälp om något händer föraren. Vi pratade i dag om hur Kaisa skall göra om en sådan situation skulle uppstå. Min lilla Sheltie Immi som varit servicehund åt mig innan hon blev sjuk, är lärd att springa allt vad hon kan till första bästa person och skälla ihållande. Sedan skall hon kunna leda den personen dit där jag befinner mig. När jag behöver snabb hjälp säger jag "Larma" till Immi. Så det ordet är helt otänkbart att använda till Kaisa. En sak till.. och det är hur Kaisa skall hämta hjälp. Vad skall hon göra för att just den personen hon går fram till skall förstå att det är någonting galet, och att hon/han skall följa med henne till den plats där jag befinner mig.. Det tål att funderas på.... Åke tyckte att jag kunde säga sos. Det är ett ord jag inte använder mig av i dagligt tal, och som inte heller Immi går igång på.

Vi började även titta på momentet Före. Helena kom med förslaget att träna in det med hjälp av en target. Vi testade och det verkar vara ett bra sätt som det ser ut nu.

Ja, mycket är det, men det är jätteroligt. Och jag ser ju på Kaisa hur glad hon är när vi tränar Innan vi avslutade träningen i dag, gick vi in på Mac Donalds och åt. Där var det många frestelser i form av pom frittes coh korv som låg på golvet!! Kaisa kunde inte på något vis förstå varför i hela friden det skulle ligga där, och hon inte fick ta det!? Detta är en sak jag måste träna stenhårt med Kaisa, att inte ta godsaker som ligger på golvet. Det är jättesvårt med en matglad liten flatte som älskar mat över allt annat! Men allting går bara man ger sig 17 på det!

Nästa gång vi skall till Växjö för att träffa Helena och träna hoppas vi på lite mildare väder. Det var svinkallt i dag, och jag frös långt in i märgen. Datumet för nästa träff är den 21/2. Risken att det är kyligt även den gången är nog stor! Men i vilket fall som helst så är dagarna längre nu, det är inte mörkt kl. 4 som det var för bara några veckor sedan. Våren är på väg!!!

Ha det gott alla 2 och 4-benta!

Karin.

Dagboken den 2/2-07

Nu är det kväll, det är mörkt ute, vissa dagar längtar man efter kvällen... att dagen skall ta slut så man kan gå och lägga sig och sova, för att sedan vakna upp till en ny dag och se vad den har att erbjuda.

Det var en vacker begravning i dag. Blommorna och alla ljusen som var tända var underbart vackert. När jag satt där i kyrkan så tänkte jag på hur viktigt det är att ta vara på dom människor man har runt sig och som man älskar. Att försöka göra så mycket som möjligt av det man tycker är roligt, försöka lägga åtminstonne en del av alla måsten år sidan. Man vet aldrig hur morgondagen blir... helt plötsligt kan allt vara annorlunda, och kanske kommer det aldrig mer att bli som vanligt igen.

Nu är Åke och en kompis till honom ute och går med stavarna. Dom försöker göra det minst 3 dagar i veckan. Dom går en dryg timme, tempot är snabbt. Det är bra att ibland gå utan hundarna, för när dom är med så blir det att man då och då stannar till, alltid är det någon lukt som vovven bara måste lukta in ordentligt.

Jag har suttit och gått igenom vad vi skall göra på valpkursen i morgon. Det gäller att förbereda sig så väl man kan. Jag är fortfarande ganska nervös innan jag skall prata inför folk. Ute går det ganska bra nu, men inne är det värre! Som tur är så finns Åke hela tiden med mig, kommer jag av mig så kan han liksom spinna vidare på det jag sagt och då brukar jag komma igång igen. Jag undrar om jag någonsin kommer att känna mig bekväm och säker i min roll som kursledare? Jag har aldrig gillat att prata inför folk... jag mins i skolan när man skulle gå fram och göra någon redovisning högt inför hela klassen. Det var en pina, jag hade mardrömmar flera nätter innan, och när jag stod där framme och försökte få ordning på mig själv så var jag illröd i ansiktet och händerna var blöta av svett. Förhoppningsvis så får ungarna i dag en bättre stöttning av lärarna, så dom kan komma över den nervositet dom eventuellt känner inför att stå framför en grupp människor och prata.

Förresten så hade det gått jättebra i dag för mamma och pappa att passa alla våra vovvar! Det var en himmla tur det. Jag ringde hem ett par gånger och hörde mig för att allt var lugnt och bra. Även Kaisa som aldrig varit bortlämnad innan, klarade av det med glans. Det känns skönt, för man vet ju aldrig om man rätt som det är blir tvungen att lämna henne på tex. ett hundpensionat.

Vi ska äta räkor i kväll, det är gott. Vi har tunnbröd, sallad, och eventuellt lite chilisås, så gör vi rullar av det och äter. Det är supergott! Det behöver inte vara dyra maträtter eller ingredienser för att det skall vara gott och mysigt.

Va rädda om er och ta hand om varandra!

Dagboken den 1/2-07

Ny månad... värsta vintermånaden skall väl Februari vara har jag hört. Men i dag har vårfåglarna kvittrat, solen har lyst med ett sånt ljus som det är när våren är på väg. Ja, jag vet att det är för tidigt att säga att våren är på väg redan... men om en månad, då kan man väl på allvar börja vänta på dom där första spirande vårtecknen.

I dag har jag, Kaisa och min assistent Carin varit i Färjestaden. Jag skulle träffa en väninna där. Vi hade bestämmt att ses vid 12 tiden, vi skulle ta en fika tillsammans och prata om våra kurser och en massa saker som rör det. Maggan och jag har med tiden lärt känna varandra mer och mer. Det är roligt, vi har samma intresse, vi har gått och läst till IMMI- instruktör, och vi har båda två precis startat upp enskild firma. Så det känns som om om vi har en hel del att prata om, det är värdefullt att kunna bolla idéer fram och tillbaka med någon som vet vad man menar.

I morgon skall vi på begravning Åke och jag. Det är en av Åkes bröder som har dött. För några veckor sedan dog även hans fru. Ja, livet är allt bra konstigt ibland.... helt plötsligt sker något helt oväntat och ingenting blir sig likt igen.

Alla hundarna skall vara hos mamma och pappa när vi är iväg. Det är första gången vi lämnar bort Kaisa. Hoppas det går bra! Åke tänkte köra upp till alvaret i morgon bitti. Där kan dom få springa och sträcka ut, samtidigt som det är en mängd med dofter som dom inte upplever varje dag. Jag har talat om för mamma att hon absolut inte får gå ut och gå med Kaisa i koppel. Det kan vara halt, och skulle Kaisa dra till i kopplet så finns risken att mamma snubblar, trillar och slår sig. Mamma och pappa har en härlig gräsmatta på baksidan av huset. Där är det alldeles perfekt att släppa ut Kaisa och dom andra två små busen så dom får kissa lite då och då under dagen. Vi kommer inte att vara borta sådär väldigt länge heller, vi är hemma igen på ca. 4 timmar tror jag.

Till helgen har vi kurs igen. Det är roligt! Jag kan inte fatta att det är sant... att jag har startat företag... det är något som varit en dröm ett bra tag, i princip sedan jag började min instruktörsutbildning. Men att det skulle bli verklighet hade jag aldrig trott! Företaget heter: På Egen Tass. Namnet har för mig sin alldeles speciella innebörd. Jag och Åke kör väldigt sparsamt med kurser. Vi gör detta för att det är roligt helt enkelt. Jag har hel förtidspension precis så som det var förut. Även om jag skulle vilja satsa stenhårt på min verksamhet så finns inte orken. Men jag är jätteglad att kunna hålla dom kurser vi gör, och så länge det är kul så länge håller vi på.

Jag har hela tiden planer på att läsa och lära mig mer. Men först och främst skall jag avsluta min Etologiutb. på Hund Campus nu i April. Sedan får vi väl se vad det blir... något av det jag funderat på är: Avancerad inlärning på Campus. Klickerinstruktörsutb. genom Canis. Och sedan eventuellt hundpsykologutbildning. Men jag vet inte var jag skall läsa den i så fall. Mycket är det.... men ju mer man lär sig, desto mer förstår man hur lite man kan! Och den dagen man säger att man kan det här med hund, då är det nog dax att lägga av med att jobba med hundar. Nu skall jag se över mina kläder inför morgondagen.