Dagboken 27/12-2005.

Julhelgen gick bra, vi hade det lugnt och skönt. Klockan 13 på julafton var Åke och jag, Annelie och Andreas hos mamma och pappa och åt julmat. Det var lika jättegott som vanligt. Vid 3-tiden på eftermiddagen gick vi hem igen. Annelie och Andreas följde med oss hem. Fram emot kvällningen kom Sofie, Nicke och pojkarna hit. Även mamma och pappa kom en sväng. Rätt som det var knackade det på fönstret!
Det var tomten som kom. Jesper var spänd, men i år var han inte rädd det minsta för tomten. Det var tomtemor som kom i år... förra året kom tomtefar.
Jesper.

Jesper hjälpte tomten att dela ut klapparna, han sprang runt och servade oss alla. Elliot förstod inte mycket av vad som var i görningen. Han bara skrattade... lika glad som vanligt.

Elliot i pappa Nickes knä.

Alla var så nöjda och glada för det dom fått i sina paketer. Tyvärr hade inte Annelie och Andreas möjlighet att stanna kvar hemma hos oss och äta risgrynsgröt. Dom skulle hem till Andreas föräldrar och fira jul också. På kvällen när vi la oss Åke och jag surrade det i huvudet av allt som hänt under dagen.
Det tar ett tag innan man kan komma till ro och somna… jag brukar ligga och summera dagens händerlser. Men till slut tog sömnen överhanden och jag somnade gott.

Ännu en julafton till ända…

Dagboken den 23/12-2005.

I morgon är det julafton!
Jag kan inte fatta att det är sant. Det pirrar lite i magen, så som det gjorde när man var liten… det var så stor spänning.. så mycket som skulle hända.. vi skulle åka hem till min mormor som bodde här på Öland… tomten skulle komma.. jag skulle kunna vara i ladugården så mycket jag ville under dom dagarna vi var hemma hos mormor.

Jag älskade att vara ute hos djuren, det var så mysigt, det luktade så gott, känslan när en liten kalv suger på handen går inte att glömma bort. Men allt detta är ett minne blott, men det är mysigt att tänka tillbaka ibland, och just det där pirret i maggropen känner jag så väl igen från då när jag var 8-10 år gammal och det var kvällen innan julafton.

Vi har haft en del julförberedelser här hemma Åke och jag. I går kväll griljerade vi skinkan. Även att jag inte äter kött, så tycker jag det lukat gott när skinkan är i ugnen. Den lukten tillhör julen. Carin och jag har bakat, inte mycket men lagom så man har lite extra gott nu till helgerna.

På eftermiddagen i går var vi i Kalmar och handlade på COOP. Det var mycket folk, men när det är så stora varuhus så tycker jag ändå inte att man får känslan av att det är trångt och krångligt.
När vi handlat klart gick vi och satte oss i fiket och drack varsin kopp kaffe med lussekatt och pepparkaka till. Kaffet smakade så gott, så jag drack ur mitt på två röda sekunder, jag var så väldigt kaffesugen.
Men vi fikade inte länge, utan vi körde hem. Kompis och Fanny var hemma, Vi hade Immi och Kaisa med oss i bilen.
När vi kom hem packade vi upp allt vi handlat. Men först var vi ju tvungna att gosa med dom två som så glatt tog emot oss när vi kom hem.

I morgon ska vi vara hos mamma och pappa och äta julmat klockan 13. Mamma är duktig på det här med matlagning. På kvällen äter vi risgrynsgröt här allihop, men först skall tomten komma och det är spännande även om man är vuxen.

GOD JUL!

Dagboken den 19/12-2005.

Det är skönt när det är helg, man kan ligga lite längre på morgonen, man äter frukost i lugn och ro. Kompis har sin plats på stolen bredvid mig vid köksbordet. Där sitter hon varje morgon när vi äter. Hon är så söt… hon sitter där och väntar på sin ostbit. Hon äter en cortisontablett varje dag, och den får hon insnurrad i en ostbit.

Kompis vid frukostbordet, väntande på sin obligatoriska ostskiva.När man är 14 år gammal så har man rätt till vissa förmåner.

I dag på morgonen när vi tittade ut såg vi vilket underbart väder det var. Visst var det kallt... minus 8 grader tror jag... men luften var hög och klar och solen sken! Så när vi ätit våran obligatoriska havregrynsgröt klädde vi på oss och gick ut med hundarna. Våra hundar älskar sådant här väder. Man märker tydligt att dom blir glada och väldigt spralliga. Vi gick runt Blå Rör, det är så bra att gå där, hundarna kan vara lösa den mesta tiden och springa runt och nosa som dom vill. För en gångs skull kom jag ihåg kameran när vi skulle gå. Det är så kul att ta lite kort på hundarna.

Husse med alla hundarna:

Vi satte alla fyra bredvid varandra, det är inte helt lätt att få dom att sitta stilla samtidigt. Dom vuxna hundarna är det inga problem för, men Kaisa kan ibland tycka att det tar alldeles för lång tid innan jag är klar med mitt fotande! Men faktiskt så blev det ett kort där alla tittar in i kameran samtidigt:

Kompis, Fanny, Kaisa och Immi.

Vi gick vidare och Kaisa var alldeles tokig i den lilla snön som dalat ner under natten. Hon sprang, sprang och sprang... Hon körde ner nosen i snön samtidigt som hon sprang, och man förstår vilken lycka det är att kunna springa fritt och röra sig efter sin egen förmåga.

Fanny och Immi på godisstenen.

På den här stenen brukar Fanny och Immi hoppa upp samtidigt för att få en liten godisbit. Det var halt i dag, så dom fick verkligen kämpa för att kunna sitta kvar. Jag tycker det är roligt med alla vanor hundarna har, man ser att dom blir glada när dom ser stenen och sätter fart mot den för att hoppa upp samtidigt och invänta sin lilla belöning. När jag tagit kortet på Immi och Fanny på stenen skulle vi gå vidare. Men då kom en liten Kaisa i rasande fart och skuttade upp på samma sten och då kunde jag inte låta bli att ta en bild på henne också... såhär blev den:

Kaisa, en vinterdag i dec. 2005.

När jag tagit detta kort slutade kameran att fungera. Batterierna var tydligen så kalla så dom la av. Men vi fick en hel del fina bilder på våra hundar den här underbart ljuvliga vinterdagen i december månad 2005.

Dagboken den 14/12-2005

I dag har vi varit på djurkliniken här i Borgholm och vägt Kaisa igen. Jag har försökt göra det 1 gång/vecka nu sedan hon var 8 veckor. Dels för att se så hon verkligen ökar i vikt som hon ska göra. Men också för att hon ska få en så positiv bild som någonsin är möjligt av veterinärstationen. Det har gett resultat kan jag väl säga. Nu när hon märker att vi är på väg dit så springer hon sista biten, och när hon kommer innanför dörren så springer hon fram till vågen och hon hinner inte upp på den förrän hon sitter som ett ljus!
I dag vägde hon 15.2 kg. Förra veckan stod vågen på 14.7 kg. Hon ökar sakta men säkert och hon är verkligen jättefin i kroppen. Jag har börjat lägga in några servicehundsmoment utöver den vanliga lydnadsträningen nu. Men Kaisa är ju inte så gammal ännu så vi tar det väldigt lugnt.
Det ska hela tiden vara buskul att träna! Hittills har vi tränat ganska mycket på ögonkontakt, hit inkallning, sitt, sitt kvar, ligg, jag har också lärt in ordet "Nej", jag vill att det ordet skall fungera till 100% den dagen jag måste använda det.

Även om man tränar i stort sett enbart med positiv förstärkning så kan det komma en situation som gör att jag måste få ett omedelbart stopp på Kaisa. Därför vill jag öva in detta momentet i lugn och ro.

Vi började för någon dag sedan med att Kaisa skall dutta på en "post it"-lapp med nosen. Målet med detta är att Kaisa skall kunna trycka på lysknappar, hissknappar, elektriska dörröppnare osv. Hon skall även kunna stänga skåpsdörrar och vanliga dörrar, både innedörrar och ytterdörrar.
Nu när vi tränar har jag börjat med att placera "post it"-lappen på en kökslåda.

Här skall Kaisa gå fram till lådan för att dutta på "post it"-lappen.

Här är Kaisa på väg fram för att dutta på "post it"-lappen.

Jag har höjt kriterierna hela tiden, så nu har vi kommit så långt att innan jag klickar skall hon dutta så hårt med nosen på lådan att den rör sig.
I dag puttade hon så hårt att den stängde sig helt. Då blev det Jackpott!!. Jag har även lagt till ordet tryck.

Här stänger Kaisa lådan.

En annan övning vi börjat med i dag är dra. Jag har en snodd som är cirka 1 dm lång. Här vill jag att Kaisa tar tag i den och drar när jag håller emot. Nu i kväll knöt jag fast snodden i dörrhandtaget, och började klicka för enbart ett litet dutt, men jag höjde kriteriet så gott som genast för hon visade att hon förstått vad jag vill att hon skall göra. Jag har även lagt till ordet dra.

Kaisa drar i snodden för att öppna dörren.

Målet med den här övningen är att hon ska kunna dra av mig tröja, jacka, strumpor, mössa, vantar osv. Hon skall även kunna öppna lådor och dörrar. Immi är jätteduktig på det här momentet. Hon hjälper mig att ta av jackan, hon drar även av mig jumpern inne om jag blir för varm. Kanske låter det banalt för en person som är frisk, men är man själv hemma och kommer på att man har en tröja för mycket på sig och man känner att man håller på att få värmeslag vilken minut som helst, då är det guld värt att ha en liten hund som kommer som en räddande ängel och fixar till det hela.

Det är roligt att börja träna en ny hund. Det är en utmaning att lära sig hur Kaisa tänker och känner, var hennes gränser går och vilket hon älskar att göra mest av allt!
När man kört en liten träningsrunda med Kaisa så känns det så himla skönt att kunna be Immi om hjälp, hon kan momenten nu och utför dom med stor säkerhet och en aldrig sinande glädje. Det ger en enorm trygghet att ha en servicehund, jag önskar att alla funktionshindrade som älskar hundar kunde få känna vilken glädje dom ger och till vilken nytta dom verkligen är!!

Vad vore livet utan hundarna tro!?

Dagboken den 12/12-2005

Måndag kväll, känner mig lite trött faktiskt. Vi har varit ute med hundarna en sväng och kom in för en timme sedan ungefär. Kaisa hon drar i kopplet när vi går alla tillsammans. Jag har gett mig den på att jag ska lära henne att gå fint genom att enbart stanna och vänta ut henne till kopplet blir slakt, och då ge henne beröm och lugnt gå vidare. Förra året var vi på Stora Stockholmsutställningen. Där köpte vi ett "Baggen" bälte.

Jag hade redan då funderat ut att jag skulle ha stor användning av det när vi fick hem våran lilla valp. Och jag har nu konstaterat att jag aldrig i livet skulle ha klarat mig utan detta bälte!!
Så det är bara att ut och träna "gå fint" varje dag, helst flera gånger per dag, små korta rundor, så kommer polletten snart att trilla ner i Kaisas lilla hjärna. Hon är en helt underbar hund! Så gosig, charmig och positiv. Hon får åtminstone ett av sina tre mål mat i en aktivitetskula, eller i boxerbollen som vi har. Ibland gör jag paket till henne som innehåller hela middagen. Då får hon kämpa en bra stund för att få i sig maten.

Kaisa älskar att få maten serverad i sin boxerboll. Först får man kämpa för att få ut den ur kulan, sedan får man leta upp matkulorna som flyger iväg över golvet och gömmer sig i skrymslen och vrår.

I går var vi i Rinkabyholm och grattade Nicke, Sofies pojkvän, Jesper och Elliots pappa. Han hade födelsedag. Jesper och Nicke hade dagen innan bakat en tårta med jordgubbar som mellanlägg och även som dekoration. Den var jättegod!!
Vi hade köpt några Trisslotter till Nicke i present. Jesper ville ju så klart hjälpa till att skrapa fram vinsten! Och faktiskt så var det en vinst.. ingen stor, men 50 kr är inte så illa det heller.

Jesper och Nicke skrapar trisslotter.

Annelie, Andreas, Nickes pappa Björn och hans fru Monika var där samtidigt som oss. Det är roligt att träffas... det blir ju inte så ofta precis.
Elliot var så glad och han skrattade så det gurglade i honom. Jesper är en sådan duktig storebror, han är så rädd om Elliot. Nu märker man att Elliot börjar förstå att Jesper är en rolig och mysig lite människa. Han tittar på Jesper och så skrattar han.

Det är mysigt att ha en lillebror tycker Jesper.

Elliot har fått två små tänder som faktiskt syns riktigt nu när ha skrattar. Det händer väldigt mycket nu... i dag sa Sofie när vi pratade i telefon att Elliot låg och höll i sina fötter och studerade dom väldigt noggrant.

Elliot är 5 månader, tiden går sååå fort!

Efter någon timme så tackade vi för oss och åkte hemåt igen. Det är så kul att träffas men man blir fort trött i huvudet av alla ljud. Man är inte van att ha den ljudvolymen längre. Har man små barn i huset så låter det mycket och högt mest hela tiden. När man är småbarnsförälder är man ju van vid att det hela tiden är något som hörs...
Jag kröp i min pyjamas och satte mig i fåtöljen, Åke stoppade om mig med en varm och go fleecefilt, Immi kom och la sig över mina ben och sedan såg vi på en långfilm som började kl.21. Den var bra, lite sorglig, men den slutade bra och då är jag nöjd.

Dagboken den 6/12-2005

Jag är själv hemma en stund nu. Åke är iväg på gåingen. Jag orkade helt enkelt inte att hänga med i kväll. Vi har varit på julbord i eftermiddag, och innan vi kom hem därifrån så var klockan över 18. Gåingen börjar 18.30, så det var ont om tid kan man väl milt sagt uttrycka det.
Och att stressa när det susar i huvudet av alla ljud, och man är mätt så man nästan spricker det går inte min kropp med på helt enkelt, då strejkar den.

Det var ett mycket trevligt julbord. Det var assistansbolaget jag anlitar, Persona Assistans AB, som hade bjudit in både brukare och assistenter. Vi var på Skansen som ligger i Färjestaden. På Skansen får man jättegod mat och personalen som jobbar där är fantastiska, dom försöker alltid fixa till det så att alla ska bli nöjda och glada.
I dag var mina föräldrar, Sofie, Jesper och lilla Elliot också med. Carin jobbade hos mig i dag så hon var ju så klart också där.

Elliot är våran lilla kärlek.

Elliot han växer så det knakar. Två små risgryn börjar skymta fram i nederkäken nu. Han skrattar lätt och ofta. Han var alldeles fascinerad av alla girlanger som personalen på Skansen pyntat med. Det var både rött, grönt och vitt. Det var också en hel del ljus som brann som han tittade storögt på.

Jesper har varit med förut. Det var fjärde året i rad han var med på samma ställe. Det har blivit lite av en tradition faktiskt att vi har honom med oss.

Jesper har hämtat en tårtbit

När alla hade kommit och hittat en plats att sitta vid, kom luciatåget in. Först gick två små jättesöta lucior som höll varandras händer. Åke var en av stjärngossarna! Tomtemor var Jeanette. Dom sjöng några julsånger innan dom försvann ut igen.

Luciatåget var jättefint

När alla ätit klart och var mätta och nöjda bjöds vi alla på en överraskning. Vi skulle få se lite av Mörbylångas nyårsrevy! Det var jättebra!! Vilket duktigt gäng som fått ihop det så himla bra och roligt. Det var en rolig och mycket uppskattad överraskning. Här sjunger tre av dom medverkande i årets nyårsrevy.

Tiden går jättefort när man har roligt, och rätt som det var hade klockan hunnit bli drygt 5! När vi sagt hejdå till alla åkte alla hem till sitt. Vi har ju "gåing" på Tisdagskvällarna, och klockan går så oerhört fort när man behöver lite mer tid.
Innan vi var hemma var klockan över 6, Åke fixade ihop det vi behövde till fikat i rasande fart. Jag kände med en gång när vi kom hem att min ork inte ville infinna sig som jag räknat med. Så Åke susade ner till IOGT själv. När han kom hem berättade han hur kvällens gåing varit. Allt hade gått bra, det var 6 st. som kom för att gå en sväng tillsammans. Höstens sista gåing blir den 20/12. Vi kommer köra igång igen på nyåret förståss.

Dagboken den 4/12-2005.

Nu är vi hemma igen efter några roliga dagar i Skåne. Det är jättekul att åka iväg, men det är skönt att komma hem igen, det tyckte hundarna också, det märktes tydligt. I torsdags åkte vi ner till Staffanstorp.
Alla som gått och utbildat sig till IMMI-instruktörer hos Yrsa Franzén-Görnerup på "Hand med Hund" var bjudna till en fortbildningshelg. Det vill man ju inte missa så klart, och vi ångrar inte att vi åkte.

Det kändes lite mycket att komma dit med alla våra fyra hundar, så vi frågade mina föräldrar om dom kunde tänka sig att ha Kompis och Fanny boende hos sig under dom här fyra dagarna vi var iväg. Det var inga problem, så på förmiddagen i torsdags lämnade vi av dom hos mamma och pappa.
Det var första långa resan för Kaisa. Hon fick åka fram, liggande vid mina fötter. Immi fick hela buren för sig själv där bak. Det är så roligt med Kaisa för hon älskar att åka bil! Hon springer före till bilen och hoppar in och lägger sig. Vi stannade till en gång på vägen så båda hundarna fick ut och sträcka på sig lite. Vi hade bokat rum på ett hotell vi bott på innan när vi varit nere, det ligger i Arlöv, ca. 10 min. bilväg från Staffanstorp.

Våra bästa vänner: Bettan, Dick och Eva, bodde också på det här stället, så det var verkligen jätteroligt att träffa dom igen, vi har inte setts sedan i början på sommaren.

Bettan är en underbar vän, så glad och omtänksam!

Vi hade en mycket trevlig kväll där på hotellet. Vi pratade och bubblade på i flera timmar. Dom hade också sina hundar med sig förståss, Eva har en Berner Sennen tik som heter "Bäbban ".

Bäbban sitter och väntar på matte Eva.

Dick och Bettan har en Border Collie som heter Wilma, hon är servicehund åt Bettan. Dom har även en Groenendal, han heter Cooffe, och är 1 år nu ungefär. Snart blev det hög tid att hoppa i säng. Hundarna intog sängen med en gång. Dom var helt enkelt tvungna att provligga för att se så allt var i sin ordning.

Immi och Kaisa

Jag hade nog trott att få höra dom säga ifrån när folk gick ut och in från sina rum på kvällen och natten. Men inte en enda gång lät dom!! Immi har ju sovit på hotell och vandrarhem många gånger i sitt liv, men Kaisa… det var första gången hon sov borta.
Det var som den mest naturliga sak i världen för henne att sova på hotell! Så både Åke och jag var glatt överraskade faktiskt, och mycket stolta över våran lilla hund. Kaisa har under helgen träffat många människor, och hon har blivit så omklappad och ompysslad. Hon verkar ta det mesta med ro faktiskt!

Hon har funnit sig i att ligga stilla och tyst på golvet bredvid Immi när vi har haft grupparbeten. Folk har kommit och gått i Yrsas lokaler men Kaisa har inte brytt sig när dörren har öppnats och stängts. Det är väldigt ovanligt för Åke och mig att ha en tyst hund. Både Fanny och Immi är mycket pratglada och säger till så fort någonting händer.

Immi gillar Yrsa, här ser man det tydligt!

Vi har haft en jättetrevlig helg, vi har träffat många nya människor. Dom som skulle börja sin instruktörsutbildning nu i höst hade sin första delkurs den här helgen. Det var roligt att få träffa dem, alla var så förväntansfulla och ivriga över att få komma igång., Vi har fått en hel del förslag på övningar och grupparbeten vi kan använda i kurser framöver. Vi har utbytit erfarenheter och idéer med varandra och det har varit både roligt och nyttigt.

I går kväll ( Lördag) när vi kom tillbaka till hotellet var vi ganska trötta alla fem. Vi hade på dagen bestämt att vi skulle ha det lite mysigt under kvällen så Bettan och Dick hade inhandlat en massa godsaker vi skulle mumsa på. Vi pratade och skrattade, medan vi åt godis, chips och drack glögg. Till slut var det sängdags, det är helt otroligt vad klockan går fort när man har kul. Åke och jag körde hem efter vi ätit frukost i dag. Men både Eva, Bettan och Dick skulle vara med vid dagens lektioner med dom nya instruktörseleverna, så dom åkte till Staffanstorp när dom ätit.

Det var skönt att köra hela vägen hem i dagsljus. När det är sådär disigt och tjockt i luften så är det ansträngande för ögonen att köra i mörker. Men vi var hemma innan mörkret kom som tur va. Vi hämtade Kompis och Fanny på hemvägen. Vilken glädje!! Fanny ylade och skrek, och Kompis viftade på hela bakdelen och skrattade med hela ansiktet. Det är härligt när flocken är samlad igen, då är allting precis som det ska vara.
Kaisa har varit helt fantastiskt under dom här dagarna vi varit iväg. Hon har uppfört sig som om hon inte gjort annat än följt med oss på våra upptåg.
Hon är lugn och balanserad, hon tittar på och begrundar det som sker. Nu är det ett tag till vi ska ut och åka igen. Det blir inte förrän i början på nästa år. Nu ska vi fira jul och nyår i lugn och ro, det ska bli spännande att se vad Kaisa kommer att säga om julgranen och tomten!!

Dagboken den 27/11-2005.

I dag är det första Advent. Det känns lite mysigt faktiskt. Att tända första ljuset i ljusstaken är högtidligt på något vis. Vi var ute med hundarna på förmiddagen. När vi kom hem klädde vi om, och körde till min föräldrar för att lämna Kompis där en stund på eftermiddagen. Vi skulle nämligen på julbord. Årets första för oss.
Vi är medlemmar i NHR- (Neurologiskt Handikappades Riksförbund) och det var våran lokalförening NHR Öland som anordnade detta i år. Åke är med i styrelsen där, han är vice ordförande. Det var lite drygt 70 glada människor där som åt, drack och hade jättemysigt. Kl.17, var det slut och alla skildes åt.

Vi hade tre hundar i bilen som var mycket glada när vi kom ut igen. Åke hade varit ute ett par gånger för att titta till dom, men allt var så lugnt i bilen, dom sov som stockar.
Vi har en liten rund platta som kallas för "snuggel Safe", som vi värmer i mickron när man ska iväg såhär och man vet att det kommer bli en stund i bilen för hundarna. Den lägger man under fällen i hundburen och så värmer den jättegott, och hundarna slipper frysa. Den håller riktigt skön värme i drygt 6 tim. Sedan börjar den långsamt kylas ner.

När vi kom hem fick hundarna kvällsmat. Dom var jättehungriga. Dom blir inte glada när maten serveras senare än vanligt. Då hoppar dom runt, skäller och busar. Men när dom väl ätit så lugnade det ner sig på Ekstigen 13.
Jag satte mig en liten stund vid datorn, men jag kände mig jättetrött, så jag kröp ner i sängen och läste en liten stund innan jag släckte lampan för natten.

Dagboken den 26/11-2005.

Hjälp vad tiden går fort!! Det känns som om man inte riktigt hänger med i svängarna. Det är flera dagar sedan jag skrev här i dagboken. Vi har varit på bio i dag Sofie, Jesper och jag. Det var "Petterson och Findus" som visades, den hade premiär i Sverige i går faktiskt. Den var bra, jag gillar snälla och goa filmer. Jesper satt så stilla hela tiden och tittade. Vi har läst en del av dom sagoböckerna han och jag. Jag gillar verkligen dom där söta små "mucklorna"! Dom springer runt och gör en massa hyss hela tiden. Det var så gott som fullsatt på bion, men Sofie hade ringt i går och bokat biljetter åt oss.

I morgon är det 1:a Advent. Vi har hängt upp våra stjärnor i fönstren. Advent är en så vacker tid tycker jag. Alla ljus, och stjärnor behövs verkligen nu för att lysa upp den annars så mörka årstiden. Vi har köpt några julklappar, men inte så många ännu. Vi får se hur många det kommer att bli i år, det är en stor kostnad det här med julklappar och det får absolut inte gå till överdrift. Man har ju ett liv efter jul också!

Våra hundar mår bra. Kompis hänger med, varje dag jag ser att hon stiger upp är guld värd! Jag känner mig lite orolig för den här tumören våran veterinär hittade vid röntgen. Men Kompis är gammal, det är bara att inse det. Hon ska ha det bra, och så länge vi ser att hon vill hänga med oss som vanligt, så länge vi ser att det lyser ur hennes ögon skall hon vara här hos oss. När den oundvikliga dagen kommer, då vi måste ta farväl av våran älskade vän, skall vi minnas allt det roliga vi har haft tillsammans genom åren.
Kaisa hon växer så det knakar. Vi var och vägde henne i Tisdags på kliniken här i stan. Hon har ökat till 13.8 kg. Hon är så fin i kroppen, alldeles lagom i hull. Hon är en ljuvlig hund att ha, hon är glad, positiv, påhittig, orädd, och mycket följsam. När vi säger hennes namn blir hon så glad och kommer som ett skott! Vi tränar lite varje dag hon och jag. Det är just nu grundlydnaden som vi lägger mest krut på. Inkallning, kontakt, sitt och sitt kvar, osv…

Jag arbetar med klickerträning. Jag tycker det är ett väldigt roligt och effektivt träningssätt. Kaisa älskar att försöka komma på vad jag vill att hon skall göra, just nu håller vi på att träna in ordet: "Tryck". Jag vill att hon ska lära sig stänga dörrar och lådor, men även elektriska dörröppnare som finns vid affärer genom att trycka på med nosen. Även hissknappar räknar jag med att hon skall kunna fixa åt mig. Immi räcker inte upp till en del dörröppnare eller hissknappar, hon är för liten. För att underlätta för henne vid inlärningen av detta moment så använder jag en "post-it-lapp" som hon får trycka på… först har jag den i handen.. sedan sätter jag den på t ex en dörr, jag håller fortfarande min hand alldeles bredvid lappen... sedan lär hon sig att trycka på lappen när jag tagit bort min hand.. osv.
Hela tiden använder jag mig av klickerträning, jag förstärker rätt beteende med hjälp av klicker och godis. Duttar hon med nosen bredvid "post-it-lappen" så uteblir klick och belöning, jag säger ingenting utan är helt tyst. Det är den enda korrigering jag ger henne.. alltså en utebliven belöning, och det är supereffektivt! Det känns jätteroligt att börja träna in nya moment på en annan hund! Immi känner jag ju utan och innan, men Kaisa och jag håller på att lära känna varandra, jag måste lära mig hur hon reagerar i olika situationer. Det känns som en utmaning, och det är jätteroligt!!

Dagboken den 16/11-2005.

Carin och jag var ute med Immi och Kaisa på förmiddagen. Vi gick runt Blå Rör, vädret var skönt, kallt och soligt. Hundarna sprang runt och busade, dom njöt verkligen av tillvaron. När vi kom ner till Doverviken tog Kaisa högsta fart ner mot vattnet tätt följd av Immi. Det låg ett ganska brett och tjockt lager tång precis i vattenbrynet, när hundarna kom i högsta fart ner dit och klev på tången så hamnade bägge två i vattnet. Minen på hundarna var helt obetalbar kan jag väl säga! Bägge två vände så fort det bara gick och sprang upp mot där vi stod, samtidigt som dom skakade sig så vattnet stod som en kaskad runt dom bägge två! Det är kallt i vattnet nu.. ca, 4-5 grader. Som tur va så var vi på hemväg och vi hade inte sådär jättelångt kvar att gå. Vid 1-tiden kom Sofie, Jesper och Elliot hem till oss. Sofie skulle hjälpa mig med håret, jag skulle färja slingor. Såhär års känns det som om håret är precis livlöst! Det bara hänger, och färgen liknar håret på en råtta. Sofie brukar hjälpa mig och det brukar bli jättebra. Jag hade köpt hem färg så det var bara att sätta igång. Åke tog med sig Jesper i bilen till hästhagen i Blå Rör. Vi hade morötter som Jesper kunde ge till hästarna. Dom är så mysiga och sällskapliga, dom kommer fram till stängslet när dom här att man kommer. Åke hade kameran med sig, och dom här bilderna lyckades han ta innan batteriet i kameran helt tog slut.

Jesper tyckte det var jättekul när hästen gillade morötterna han hade med sig. När morfar och Jesper kom hem var det middags dags. Jag vet en liten kille som åt en stor tallrik med ris och chili con carne! Men blir hungrig av att vara i farten.

Lilla Elliot han var så duktig när Sofie höll på med mitt hår. Han sov som en stock. Men sista halvtimmen innan vi var klara vaknade han. Då var det tur att morfar var här och kunde rycka in. Han dansade med Elliot i famnen i stora rummet. Då lugnade han sig en liten stund till, Sofie kunde avsluta mitt hår innan hon satte sig ner med Elliot och gav honom mat. Vid 6-tiden på kvällen var det Bollibompa på TV:n. Då tyckte Jesper det var mysigt att krypa ner bredvid morfar i soffan och titta på det.

Klockan går så fort när man har kul, och snart var hon över 8. Barnen var trötta så Sofie gick ut och startade bilen så den skulle hinna värma upp sig någon minut innan hon packade in barnen i bilen. Jag bad henne ringa när hon kom hem, jag tycker det är så oroligt när jag vet att någon av mina barn är ute på vägarna och kör när det är mörkt.
När hon ringt kunde jag krypa ner i sängen och läsa i en bok som är fantastiskt bra och handlar om klickerträning på hund!

Dagboken den 15/11-2005.

I dag har vi haft gåing igen. Vi var nog inte mer än 7-8 st. Men det gjorde ingenting för vi som gick hade väldigt trevligt. Som vanligt fikade vi när vi kom tillbaka till IOGT: lokalen. I dag var det nybakad sockerkaka som serverades till kaffet.

Tengil, och Boyanna två av våra gåing-medlemmar!

Det har varit storm i natt, det har blåst så det knakat i huset. Men som tur var lugnade det ner sig, så i kväll var det alldeles lugnt. En stor fullmåne tittade ner på oss. Det är ganska märkligt tycker jag… att på natten och förmiddagen blåser det full storm, så på eftermiddagen och kvällen är det kav lugnt! Sådant är så märkligt.
Jag fascineras ofta av naturens nyckfullhet, dess kraft och styrka, och inte minst dess skönhet. Det är helt annan luft i dag, den är klar, hög och ganska kall faktiskt. I natt kommer det att bli frost. Jag tycker det är bra att vädret äntligen slår om! Det är inte som det ska vara när det är 12 grader varmt ute, och knopparna är jättestora på buskarna i November månad.

Om två veckor är det advent. Det är en mysig tid tycker jag, när man gör i ordning adventsljusstaken och hänger upp stjärnan i fönstret. På Tisdagarna brukar jag gå till veterinärpraktiken här i stan och väga Kaisa, och så även i dag. Just nu väger hon 12,8 kg, inte illa. Hon ökar fortfarande i vikt precis så som hon ska göra. Det som inte är så roligt är att hon har slagit av en tand! Det är hörntanden i överkäken som har gått av. Hon har inte hunnit byta den tanden ännu som tur är, det är mjölktanden som snart skall trilla ut.
Våran veterinär som även är specialiserad på tänder sa att vi skulle hålla koll på tanden och på tandköttet runt om. Blir det rött, eller vi på något vis ser att hon har ont i munnen skall vi ta kontakt med veterinären för då måste väl tanden dras ut.
Hoppas det inte blir några problem med detta utan att tanden snart trillar ut av sig själv.

Dagboken den 13/11-2005.

Nu är det Söndag eftermiddag. Det är redan mörkt ute, klockan är runt halv 5. Det blir väldigt långa kvällar, men mornarna är ljusa så man ska inte klaga. Jag tycker det är ganska skönt när det är mörkt. Att sitta inne och tända ljus.. läsa i någon bra bok, eller bara sitta och prata, är något jag värdesätter mycket. Vädret har varit helt fantastiskt i helgen. Solen har lyst från en nästan klarblå himmel. Temperaturen har legat mellan 10-12 grader. Vi har en syrenbuske här vid huset, och knopparna på den är jättestora!! Kanske tror växterna att våren är här nu? I Torsdags kväll flyttade Annelie och Andreas in i sitt nya hus! Himmel vilken lycka. Vi var där i går kväll med "flyttgröt". Min mamma hade kokat gröten hemma hos sig, hon hade brett alla mackorna klara, så när vi kom dit allihop var det bara att sätta sig och äta. Jesper blev så sugen på gröten när han fick se den så han kunde helt enkelt inte vänta på att vi vuxna skulle sätta oss runt bordet. Så han bestämde sig för att äta med en gång.

Annelie och Andreas hade redan fått det fint.. dom hade inte bestämt sig riktigt för var möblerna skulle stå, men det är sådant man kommer på efter hand. Huvudsaken är att dom är på plats i sitt hus. Dom håller på att bygga en hundgård på tomten. Den blir verkligen fin! Hundarna kommer att kunna vara både ute och inne. Bra med en hundgård på tomten där man kan släppa in dom ibland när så behövs. Kaisa och Önska är bästa vänner. Dom har jätteroligt när dom träffas och får leka.

Men efter en stund måste man bryta leken så dom får vila ett tag. Man märker tydligt när dom egentligen är för trötta för lek.. då springer dom runt, runt, benen och kroppen rör sig, men hjärnan är inte påkopplad. Men när dom har vilat en stund är det ok att busa runt en stund till. Elliot han växer så det knakar! Han var så glad i går kväll, han skrattade och gurglade. Man kan inte låta bli honom, man måste få känna på honom och pussa på honom lite. Hans skinn är så mjukt, och hans lilla huvud är lent som en persika.

Att ligga på golvet och sprattla är jättehärligt tycker Elliot.

Benen i vädret, det är inte långt kvar till Elliot själv kan vända sig om på magen!

Jesper tyckte det var jätteroligt att gå på upptäcksfärd i Annelie och Andreas nya hus. Här är han på toa och kollar in läget.

Efter gröten var alla kaffesugna, Annelie häller i bönor och vatten i bryggaren och snart är kaffet klart, gissa om det luktar gott!!!

Efter någon timma var det dags att åka hem igen. Annelie och Andreas behövde få vara ifred och pyssla i sitt nya hem. Grejen är väl att man pysslar, fixar och donar hela tiden... man glömmer bort att vila mellan varven. Man känner inte hur trött man är förrän man till slut slänger sig i sängen och det bara snurrar i huvudet!
En sak är helt säkert och det är att dom har köpt ett underbart hus! Hoppas dom kommer att trivas bra, så dom kan njuta riktigt mycket, det är dom mer än väl värda!

I dag var vi hos mamma och pappa och åt middag. Det är ju Fars dag. Jag hade köpt ett par Trisslotter till honom. Han vann 25 kr. Vi köpte en orkidé som även var till mamma, som tack för hjälpen med bakandet av den jättegoda och mycket uppskattade Glömmingetårtan till avslutningen på våran valpkurs.
När vi var där fick Kaisa sin middag serverad i en aktiveringskula. Hon älskar att äta sin mat på det viset. Hon är jätteduktig och ger sig inte även om den fastnar under saker, eller kommer in i trånga utrymmen i rummet.

Det är ett mycket bra sätt att aktivera sin hund på, alla våra hundar får äta ur aktiveringskulor eller ur paket som jag har gjort till var och en. I stället för att dom vräker i sig maten på 10 sekunder ur skålen, så tar det ca. 10-15 min. att äta på detta viset i stället. Det är bra både för magen och tankeverksamheten! Nu är det en ny vecka på gång. Hoppas vi får behålla detta underbara väder som vi haft nu under en lång tid. Det gäller att försöka vara ute så mycket som möjligt, luften och ljuset ger många bra vitaminer så man orkar stå emot elaka baciller som kommer med jämna mellanrum under hösten.

Önska vilar efter all lek med Kaisa. Elliot sitter hos moster Annelie.

Dagboken den 6/11-2005.

I dag har vi haft avslutning på valpkursen. Nu känns det riktigt sorgligt att inte ha någonting att göra på lördagarna framöver. Dom har varit så duktiga våra elever, både de två- och fyrbenta!
Dom har lyssnat intresserat under teorin, och när vi varit ute och jobbat med hundarna har dom kämpat på med sina hundar. Så det blev verkligen guldstjärna till allihop!! Till fikat under avslutningen åt vi tårta. Min mamma hade bakat en supergod Glömmingetårta. Tack mamma för hjälpen! Du ska veta att alla tyckte den var jättegod!!

Precis innan vi skulle sätta oss och fika kom två av kursdeltagarna fram med en blomma och en paket. Det värmer verkligen att få uppskattning för det man gör! När vi fikat klart var det dags för uppvisningen som vi sett fram emot.

Första kursgången fick alla dra varsin lapp där det stod en cirkuskonst på. Den här lilla konsten skulle man öva på och sedan visa upp sista gången. Alla var jätteduktiga!! Alla hade verkligen övat hemma, det syntes tydligt och klart. När man visat upp sin konst och mottagit applåder och visslingar, delade Åke och jag ut diplom till alla mattar/hussar, vovven fick en godispåse att mumsa på vid lämpligt tillfälle. Det blev en mycket trevlig eftermiddag!

Ika gör en konst på stenen.

När vi kom hem tog vi våra hundar och gick en sväng. Det var riktigt skönt att gå ut. Hundarna sprang runt och nosade och gjorde det dom behövde göra. Vi såg på TV en liten stund på kvällen. Det var näst sista avsnittet på en serie vi följt som heter "Medicinmannen". Den är så himla spännande.

Sedan kröp jag i säng. Jag låg och funderade lite på hur våran valpkurs varit under dom här två månaderna vi hållit på. Tänkte på alla hundarna, hur dom utvecklats under kursens gång. Alla dom hanhundar som varit med har börjat lyfta på benet nu under dom senaste veckorna t ex. Jag funderade på hur hundarna lät första gången alla sågs. Nu i slutet på kursen var ljudvolymen en helt annan, nu känner dom ju varandra hela gänget.
Vädret har varit fantastiskt! Inte en enda gång har det regnat under dom åtta veckor vi haft kurs. Det har inte varit kallt, utan vi har kunnat vara ute och jobba med valparna utan att behöva vara rädd för att någon skulle frysa och bli sjuk. Nu är vi i full gång med att planera en fortsättningskurs för dom som gått valpkursen. Målet är att vi i Mars månad skall kunna starta upp en ny valpkurs, och en fortsättningskurs.

Men nu först skall vi njuta av alla högtider som närmar sig.

Dagboken den 3/11-2005.

I dag har Kaisa sett hästar för första gången i sitt liv. Det var en upplevelse för både henne och oss. Hon reagerade mycket mer än vad jag någonsin trott hon skulle göra. Dom har världens sötaste Shetlandsponnies i en hage bara en bit härifrån. Det är fem hästar och så några får som går tillsammans.
I och med att Kaisa inte sett hästar förut och jag då alltså inte visste hur hon skulle reagera, kopplade vi henne en bit innan vi kom fram. Med facit i hand så var det en himla tur att vi gjorde så. När hon fick se hästarna blev hon jätteupprörd. Hade hon varit lös så hade hon troligtvis dragit iväg ifrån oss.. sprungit hem kanske… Så det hela utvecklade sig så att, Carin och jag fick stå hos hästarna i nästan en timme. Kaisa tyckte dom var såååå hemska, livsfarliga monster som när som helst skulle komma ut och ta död på henne! Immi som också var med, kunde nog inte riktigt förstå varför Kaisa helt plötsligt började skälla, morra, hoppa och skutta, för hon såg mycket förvånad ut.

Immi är van vid dom flesta djur, hon tar det med ro när vi passerar hagar med hästar, kossor eller får. Hästarna var jättelugna i hagen, dom stod framme hos oss och kelade och gosade. Som tur va brydde dom sig inte ett skvatt om Kaisa och hennes uppförande. Hade dom reagerat med oro hade vi naturligtvis inte stått kvar. Men i och med att dom var helt lugna och verkade trivas med vårat sällskap så blev det ju ett ypperligt tillfälle för mig att låta Kaisa själv så småningom komma fram till att dom där stora konstiga djuren som lät så mystiskt faktiskt inte var ett dugg farliga att titta på.
Det är mycket man ska vänja sig vid när man är valp. Det är mycket man skall klara och lära sig stå ut med. Men man lär ju sig inte att övervinna svårigheterna genom att undvika dom… så vi kommer att gå tillbaka till den där hagen så fort vi får tillfälle igen.

Undrar vad som finns där inne i hagen tänker Kaisa. Är det hästar tro… eller kanske något litet får..?

Dagboken den 30-10-2005.

Full fart på morgonen. Som tur var kom vi ihåg att ställa om klockorna i går kväll när vi gick och la oss. I dag är det vintertid som gäller! Det är lite konstigt faktiskt, för när man tittar ut, så ser man en sol som ihärdigt skiner och termometern visar på ca.10+ grader. I dag ska Elliot döpas. Man tycker man har så mycket tid på morgonen... Åke körde till alvaret med hundarna vid halv åtta sådär... men vid frukostbordet så har man alltid så mycket att prata om.
Nova hon har så mycket att berätta, och hon har jättemånga visor hon vill sjunga för oss... så helt plötsligt är klockan jättemycket och det blir mer eller mindre panik! På med kläderna, ut i bilen, och så iväg. Klockan 11 var dopet i Hossmo kyrka. Det är en jättegullig liten kyrka. Det var två små pojkar som skulle döpas. Det var Elliot och så en liten kille till. När det blev Elliots tur, fick Jesper hälla upp vattnet i dopfunten med en liten kanna som han fick av prästen. Det var så fint, Jesper var jätteduktig. När prästen gett Elliot hans namn, så fick Jesper torka Elliot torr på huvudet med en liten näsduk som prästen gav honom. Allt gick så bra och det var så gulligt så jag fick tårar i ögonen.

När allt var över i kyrkan blev vi bjudna på smörgåstårta i Församlingshemmet som ligger helt nära kyrkan. Efter smörgåstårtan var det kaffe, kakor och tårta.

Allt var jättegott och jättefint.

Till sist hjälptes Nicklas, Sofie och Jesper åt att öppna dom presenter som Elliot fått.

När klockan blev fram emot fyra så villa Majo och Tina köra hemåt. Det är en bit att köra upp till Stockholm. I morgon är det vardag igen, Majo skall börja jobba tidigt i morgon bitti. Det är bra att komma hem något sånär i tid.
Vi tackade Sofie och Nicke för ett jättefint dopkalas. Sedan åkte vi också hemåt. Hundarna har suttit i bilen många timmar i dag. Så dom tyckte det var jätteskönt att få komma ut och gå en sväng. När vi kom hem tände vi en massa ljus...
det blir alltid så tomt och tyst i huset när man har haft sina barn och barnbarn hemma... då är det skönt att bara vara... inte göra något speciellt.

I Januari skall Elton döpas. Då kommer vi att åka upp till Stockholm förståss. Han kommer att döpas på Ingarö. Den kyrkan är också liten och gullig.
Där är Nova döpt, och Tina och Majo gifte sig där. Jag fick precis nu ett SMS från Tina där hon skrev att dom var hemma igen och allt gått bra. Nova hade underhållit dom hela vägen genom att sjunga alla sånger hon kan. Lilla Elton han hade sovit så gott i sin bilbarnstol. Nu kan jag lägga mig och känna mig helt lugn över att dom är hemma igen.

Elton är så glad och nyfiken.

Dagboken den 29-10-2005.

Jag vaknade av att en liten flicka ropade: "mormor… är du vaken"? Det var Nova.
Tina, Majo, Nova och lilla Elton kom hit till oss jättesent i går kväll. Klockan var nästan 11, och Nova var jättetrött. Jag låg i sängen och läste när dom kom, så Nova kröp ner till mig en stund. Men dom var trötta alla fyra efter åkturen hit så dom gick och la sig nästan med en gång. Men i dag på morgonen när Nova kom, då hade vi tid att läsa böcker i sängen. Jag läste för Nova, och sedan läste Nova för mig.
Det är så mysigt att ses... det blir långt mellan gångerna, men när vi ses då har vi det riktigt mysigt. Vi åt frukost tillsammans allihop, jag hade Elton i knäet. Han har verkligen växt sedan vi sågs sist. Då var han knappt 14 dagar, nu är han tre månader. Tiden springer verkligen fort!

Åke och jag hade valpkurs i Kalmar i dag. Halv 12 stod vi framför stationshuset för att vänta in våra valpkursare.

Hundarna Edgar och Rex säger ett glatt hallå när dom möts.

Tyvärr var det tre stycken som inte hade möjlighet att komma idag. Vi började med att gemensamt gå upp till Larmtorget, där hade vi träning i cirka en timme. Dom är jätteduktiga allihop! Det är så roligt att se vilka framsteg dom har gjort under dom här veckorna vi haft kurs. När vi var klara med det vi tänkt oss gick vi ner till Slottsparken för att fika tillsammans. Valparna vilade. När alla fikat klart bestämde vi oss för att släppa hela gänget så dom fick rusa, busa och ha jätteroligt. Dom hade verkligen jättekul! Himmel vad dom sprang, hoppade, rullade, bet och slet i varandra. Det finns inget som är så härligt som att se hundar leka på ett så vettigt sätt.

Men man skall ju sluta när det är som roligast, så efter 10 min samlade vi in dom och lät dom gå ner i varv igen. Åhhh, vad jag saknade en filmkamera. Tänk att kunnat filma under tiden dom lekte, sedan hade man kunnat titta på den filmen, om och om igen, man kunde ha kört den sakta för att hinna se alla signaler valparna gav sinsemellan när dom lekte. Vi hade planerat lite teori också i samband med fikat. Men när vi fikat och valparna lekt så var alla ganska så nöjda... men vi bestämde oss för att ta hälften av teorin i alla fall.
I dag pratade vi lite grann om ämnet "Aktivering". Nästa helg är sista kursgången, tyvärr är det en av deltagarna som inte har någon möjlighet att komma då. Så hon fick sitt diplom i dag. Hennes hund fick en godispåse.

Det känns lite sorgligt och veta att snart är kursen slut!! Men det verkar som om dom flesta i gruppen vill gå en fortsättningskurs här hos Åke och mig. Det känns verkligen jätteroligt. Men den ämnar vi inte köra igång förrän till våren nästa år. Jag tror det är bra att ta kursuppehåll, valparna behöver tid att smälta det dom har lärt sig, samtidigt som husse/matte fortsätter träna hemma i lugn och ro.

Här får Annelie en puss av sin hund Saga. Annelie har ställt upp som hundvakt åt våran Flattevalp Kaisa varje gång när vi haft ett kurstillfälle.
Tack för hjälpen gumman! Utan din hjälp hade det inte varit så lätt.

Tina, Nova och lilla Elton.

När vi kom hem hade vi kroppkaksfest. Vi hade en jättemysig Lördagskväll tillsammans. Det är så mysigt när mina barn och barnbarn kommer hem! Det känns så gott i maggropen på något vis.
Tyvärr kommer inte Tina, Majo och barnen hit till oss och firar jul. Det känns hemskt, men jag förstår att dom vill fira jul hemma med Majos familj i år, dessutom har dom ju precis flyttat in i sitt nya hem ute på Värmdö. Men som mamma önskar man nog alltid att få vara tillsammans med sina barn vid dom större högtiderna.
Alla var vi trötta fram emot kvällen så vi gick och la oss tidigt. I morgon (Söndag) måste vi vara pigga för då ska lilla Elliot döpas.

Dagboken den 28/10-2005.

Det är nu några dagar sedan jag sist fyllde på i mina dagboksanteckningar. Det är ju sådär ibland, man hinner inte alltid med så som man vill göra. Sedan har den tjejen som hjälper mig att uppdatera dagboken inte varit här på en vecka. Men på Måndag kommer hon och då hoppas jag det ska bli ordning och reda här i dagboken igen.

Kaisa äter som en liten häst. Vi har nu övergått till tre mål/ dag. Hon har gett upp hoppet om att vi skall återfå förståndet och genast sätta ner en skål full med mat vid kl.22 på kvällen, så som det var förut… då innan hon fyllde 16 veckor! Men ett kex får dom alla fyra ungefär då vid 10-11 på kvällen.
Immis mage är lugn och fin, hon har inte visat några tecken på att ha ont. Men vi går fortfarande själva på våra rundor hon och jag. Vi går vid varje promenad ner till strandkanten och sätter oss och bara är, vi njuter av att det är höst och att vädret är helt fantastiskt härligt. Nu i kväll är Tina, Majo, Nova och Elton på väg hit. Jag fick ett SMS av Tina för en timme sedan, då hade dom precis stannat till i Ringarum för en fika. Straxt efter kl. 22 tror jag nog att dom är här.

Jag gillar inte att ha mina barn ute på vägarna såhär på kvällen, när man vet att det bara vimlar av älgar och rådjur i skogen. Det är så otäckt på dom vägsträckor där dom inte har satt upp något viltstängsel! Jag tycker det skulle vara lag på att det överallt skall sättas upp sådant stängsel, det skulle nog öka säkerheten och tryggheten för både trafikanterna och djuren. I morgon Lördag, ska vi ha näst sista gången på våran valpkurs. Vi ska vara inne i Kalmar och träffas vid stationen kl.12. Vi kommer inte att lägga in någon ny övning i morgon, det blir tufft nog ändå för valparna att komma in till stan med alla intryck osv.
När vi har tränat en stund skall vi gå ner till Slottsparken och fika. Alla skall ta med sig sin egen fikakorg. Förhoppningsvis kommer det en och annan anka och passerar förbi oss där vi sitter, då får vi lite antifågel-träning också.

I morgon skall vi ha kroppkakor till middag. Det var Tina som förra veckan kom på att det skulle vara jättegott att äta det nu när dom var här hemma hos oss. Så Vi ringde till "Rälla mat och bak" och beställde ett gäng. Skönt också att inte behöva laga mat när vi kommer hem från Kalmar efter hundkursen. Man brukar känna sig ganska mör både i kropp och själ efter några timmars kurs.

Dagboken den 23/10-2005.

I dag fyller Stefan 21 år. Vi var där i går på dagen och grattade honom. Han fick en kökslampa som Peter, Stina, Åke och jag köpt tillsammans åt honom. Han blev glad för den. Mamma och pappa var med och grattade honom och dom hade köpt en taklampa till hallen. Han önskade sig lampor till sin lägenhet, han har precis nu i dagarna flyttat till sin första egna lägenhet här i Borgholm. Anledningen till att vi grattade Stefan i går var att det i dag var fotboll i Kalmar. Det var Kalmar FF, som spelade match. Nicke, Åke och pappa var på matchen. Jag var med in, men jag stannade hos Sofie, Jesper och Elliot under tiden dom var iväg.

Det är så mysigt att vara hos dom när killarna är på fotboll. Lilla Elliot han växer så det knakar. Han är verkligen en pigg och glad liten kille. Han är så stadig nu både i sin rygg och i sina små ben. Det tar nog inte sådär värst länge till förrän han sitter själv.
Jesper han har tillgång till dator en dag i veckan. Det blir antingen Lördag eller Söndag. Så i dag fick han spela sina Nalle Puh och Bamse spel. Dom spelen tycker jag verkar vara jätteroliga! Han förklarar för mig hur det går till, jag försöker hänga med så gott jag kan. En sak som finns på CD:n med Nalle Puh är att man själv kan skapa sin egen "tänkeplats". Det är jättegulligt, och den får man skapa precis själv så som man vill ha det.
Mamma ville bjuda oss på middag när vi kom hem från Kalmar. Vi skulle ju ändå köra om deras för vi skulle lämna av pappa där hemma. Det var riktigt gott med mat när vi kom hem. Vi hade bara fikat mitt på dagen, så det sög i magen efter riktig mat. Det är ju lite väl sent att äta.. klockan hade hunnit bli 6 ungefär. Men gott var det... och jag åt så jag blev proppmätt.

I morgon börjar en ny vecka. Här på Öland är det höstlov nästa vecka. Skönt för alla barn och ungdomar att vara lite lediga och ladda batterierna igen. Hoppas att vädret blir bra, lite sol på alla bleka näsor vore inte dumt. Nu är det dags för en kopp varmt och gott kvällskaffe, det är något man inte kan vara förutan.

Dagboken den 21/10-05.

I dag är det Fredag. Det har redan blivit mörkt ute. Klockan är inte mer än 6. Det blir mörkt väldigt tidigt nu, det märks tydligt från vecka till vecka vilken skillnad det blir. Men vädret är underbart fortfarande!
I dag har det varit en sol om än en ganska blek sådan. Det har varit 13-14 grader varmt. Men i veckan som gått hade vi faktiskt 3 riktiga frostnätter. Men dagarna bjöd på underbart soligt och fint väder.

Immis mage verkar bättra sig. Det verkar inte som om hon har ont längre, men det kan man ju i och för sig aldrig veta… men jag får inte känslan av att hon har ont i alla fall. Hon äter fortfarande Andapsin och Pepsin. Men det är dom sista dagarna nu på bägge medicinerna. Jag tror det kommer ta ganska lång tid innan Immi är nere i sitt gamla vanliga jag igen. I veckan som gått har vi varit ute själva bara hon och jag. Vi har gått sakta och Immi har nosat länge på olika luktfläckar.
Det har varit riktigt skönt att gå ner till vattenbrynet och sätta sig, att bara sitta med henne i knäet i en halvtimma och småprata och filosofera gör oss bägge gott känns det som.
Men det är svårt att verkligen gå sakta... att verkligen sitta stilla vid vattnet och göra ingenting… det är inte helt lätt kan jag väl erkänna! Alltid är det något man känner att man måste skynda sig att göra… Men nu gäller det min lilla hund och hennes hälsa och då känner jag att varenda liten grej jag kan göra för att hjälpa henne att bli frisk igen är guld värt!

Nu i dag har Tina och hennes familj flyttat från Bagarmossen ut till Värmdö. Den här dagen är en mycket efterlängtad dag för deras del. Dom har tittat på hus i flera år, men huspriserna i Stockholm är inte av denna världen. Det är en stor händelse i livet när man kan flytta från en lägenhet till ett eget hus! Dom har bott jättefint i sin bostadsrätt också, den är ljus och fin och dom har lagt ner en hel del jobb för att hålla den fin och fräsch. Men ett eget hus när man är ung är väl mångas dröm. Annelie och Andreas är på väg upp till Tina och Majo nu. Dom kom inte iväg förrän sent i eftermiddag. Men dom har lovat att köra lugnt så det kommer säkert att gå bra.
Just nu håller Åke på att bona golv här hemma. Det är hallen och köket som är under behandling just nu. Det är ett väldigt slitage på golven här, dels har vi ju många hundar som springer fram och tillbaka, men min rullstol står nog för dom flesta reporna har jag en känsla av. När man varit ute så är det ju så klart grus och sand på hjulen som dras in, det spelar ingen roll hur noga man försöker torka av hjulen så följer det med grus in. Jag är helt säker på att ni som sitter i rulle vet exakt vad jag pratar om. Men nu när bonvaxet får torka in ordentligt så blir det en bra slityta igen. Jag kan lova er att det blir fint, det glänser och blänker så det ser ut som om golven vore alldeles nya!

I morgon ska vi till Åkes yngsta son och gratta honom på födelsedagen. Han fyller 21 år. Kul med födelsedagar. Han har precis nyss flyttat hemifrån också till en egen lägenhet här i stan. Då är det lite extra kul när man själv får ta emot sina gäster när dom kommer för att gratta!

Dagboken den 19/10-2005.

Åter en underbart vacker höstdag till ända. Det har varit frost natten till i dag. Det kommer med största sannolikhet bli ordentligt kallt i natt också. Immi och jag var ute och gick en lugn och skön promenad på förmiddagen. Vi gick ner genom stan och sedan ut vid hamnen och satte oss där, precis vid vattnet. Det var så skönt. Vi satte oss så vi fick solen rakt på oss. Immi hoppar mer än gärna upp i mitt knä... hon vet och förstår att vi ska vara stilla en stund. Hon gillar att stå upp i mitt knä, så står hon och tittar ut över vattnet. Hon njuter... det syns verkligen!
Vattnet är mycket klart och fint, man ser bottnen, även att det är riktigt djupt på vissa ställen. Det är en hel del småfisk också. När vi suttit där och njutit av stillheten i ca. 30 min. bestämde vi oss för att börja gå hemåt igen. Vi gör oss ingen brådska när vi går heller, utan vi går i lagom tempo.

När vi kom hem hade Carin precis satt på vattnet till kaffet, Åke hade också precis kommit hem. Han hade varit på djurkliniken med Kaisa och vägt henne. I dag vägde hon 10,3 kg. Himmel vilken liten klump hon är!! Hon ökar bra i vikt, precis så som hon skall göra, hon följer kurvan säger dom på djurkliniken. Det är jätteskönt att kunna gå ner dit en gång/ vecka och väga henne.
Kaisa gillar verkligen att gå dit... hon får godis varje gång vi är där, och så blir hon ju ordentligt omkramad förståss. Carin och jag har i dag bakat två sorters lite finare kakor till lilla Elliots dop. Jag frågade Sofie om hon ville att jag skulle göra det, det ville hon gärna sa hon. Han skall döpas den 30:de oktober i Hossmo kyrka. Det är så mysigt med barndop, jag har för mig att Sofie sa att det var ett litet barn till som skulle döpas samtidigt som Elliot.

I går kväll på gåingen var det ett glatt gäng som samlades utanför IOGT lite innan halv 7. Alla gjorde övningen som vi hade arrangerat, och alla kämpade tappert med sina hundar!! Sedan gick vi vidare upp genom stan och in i IOGT- lokalen för en välbehövlig och värmande fika. Tänk vad mycket roligt man kan ha tillsammans med sina hundar. Man träffar nya människor som man kanske inte skulle träffat om man inte hade haft sin hund.
För mig betyder det så oerhört mycket att jag kan gå ut både i ur och skur med mina hundar. Visst kan man väl önska att vovven inte skulle behöva gå ut när regnet piskar mot rutan och det är 3-4 grader varmt. Men när man har varit ute en sådan dag och kommer in igen så känns det så himla skönt. Då smakar kaffet lite extra gott faktiskt.

Dagboken den 18/10-2005.

Vilket underbart väder vi har!! Sol, hög och klar luft, det finns bara ett enda ord för detta och det är Underbart!! Det har varit frost här i natt, det var vitt överallt. Som tur var så bar Åke in alla våra blommor som vi tänkt försöka övervintra i ett rum här inne i huset. En del av dom är ganska så frostkänsliga. Men i dag ställde han ut dom i solen igen, det är lite plock med att bära blommorna ut och in, men det är jätteroligt till våren när man kan placera ut alla blommor som man lyckats övervintra.

I kväll har vi gåing igen. Det går fort mellan gångerna. Vi får se hur många som kommer i dag… förra gången var det 16 hundar. Inte illa.. Carin och jag har bakat en jättegod chokladsockerkaka till i kväll. Vi kommer att ha lite förbudsträning under promenaden. Vi har tänkt sätta ut fyra koner i rad, på toppen kommer vi att lägga en köttbulle. Sedan skall man passera där med sin hund, när hunden bli intresserad säger man nej. Sedan gäller det att jobba med rösten och med kroppsspråket för att stoppa hunden. Men får inte ta i kopplet och dra bort hunden från frestelsen.

Immi och jag har varit ute själva på förmiddagen i dag. Vi gick ner till strandkanten vid Sjöstugen. Där satte vi oss så vi hade solen rakt på oss, det var så underbart skönt. Det låg två svanar och guppade runt bara några meter från oss i vattnet. Det är mycket vackra fåglar att titta på. Dom gör samma rörelser så gott som samtidigt, jag tycker det är underbara fåglar. Det sägs ju att dom lever med samma partner livet ut, skulle någon av dom dö, så lever den som blir kvar själv ensam. Det är verkligen romantiskt!
Det var några gubbar som var ute och hämtade upp sina fiskegarn när vi satt där Immi och jag. Dom var ganska nära land, jag vet inte vad det är för fisk man tar sådär nära land? Men det är säkert mysigt och spännande att sitta där och dra upp näten och räkna fisken man får. Det är ju i vilket fall som helst friskt och skönt att vara ute på havet i en båt. Nu är det dags att köra ner till gåingen. Åke tar bilen ner, han måste det för vi har ju fika med oss, vi har engångskoppar och plastskedar. Det är jättebra, för det hade inte varit någon höjdare att stå och diska efter alla när dom gått hem. Det ska bli spännande att se hur många vi blir i kväll.

Dagboken den 15-10-2005.

Lördag kväll. Jag har precis varit i duschen, så nu känner jag mig lite frusen. Men en varm och go filt brukar göra susen. Vi har haft en ganska lugn dag i dag. Vi har varit ute med hundarna. Jag frös, fy så kallt det blåste från havet, en frisk Nordanvind!! Man är inte van vid kylan nu när den kommer. Ett par vantar hade inte suttit dumt i dag kan jag väl säga! Men luften har varit klar, och solen har skinit så man ska inte klaga. Jag har tränat lite grundläggande lydnadsmoment med Kaisa. Det är jätteroligt att jobba med henne. Hon är så glad och pigg och man märker att hon gör sitt bästa för att förstå vad det är jag vill att hon skall göra. Hoppas det håller i sig!

I morgon har vi valpkurs igen. Det är gång sex! Himmel, det är bara två gånger kvar sedan. Nästa lördag ska vi till Kalmar och miljöträna med småttingarna. Jag var inne på IMMI:s hemsida och letade efter någon som skulle ha valpkurs nu i höst. Jag skulle verkligen vilja gå en kurs med Kaisa. Det är nyttigt för både henne och mig. Jag hittade faktiskt en tjej i Kalmar som är IMMI-instruktör. Jag har mejlat till henne, risken är väl att den kursen redan är full.
Vi får se… Sofie, Nicke, Jesper och Elliot kom hit och överraskade oss i eftermiddag. Det är så kul när dom bara kommer sådär. Jesper är så duktig nu. Han är verkligen en mysig liten pojke. Han får sitta vid datorn en dag i veckan, och i dag hjälptes vi åt han och jag och gå in på Bolibompa. Där finns en massa roliga spel som man kan pyssla med. Vi fikade när dom var här. Jesper älskar ost, så han åt knäckebröd med ost på. Han kan skära ost själv nu och det ville han ju så klart visa i dag.

Jesper.

Elliot har sitt eget språk nu och han pratar med oss på största allvar. Han är så stor och duktig, han växer så det knakar! Det är så kul när dom kommer hit, man blir lika glad varje gång. Tina har tagit jättefina bilder på Nova och Elton i dag. Så hon mejlade över några av dom till mig. Visst är dom gosiga mina små trollungar!

Inte undra på att man är en stolt mormor. Snart skall dom flytta från Bagarmossen där dom bor nu. Dom har köpt ett hus på Värmdö. Det kommer att bli jättefint, och att ha ett eget hus är väl nästa alla unga föräldrars dröm.

Det är kväll nu och alla hundar och katter i våran familj har lagt sig till ro. Jag har precis druckit upp det sista av mitt kvällskaffe. Sängen väntar.. det ska bli skönt att lägga sig i kväll, det blåser ute och då känns det extra mysigt att snurra in sig i täcket och veta att det är många timmar till klockan ringer och man ska upp och hoppa igen.

Dagboken den 14/10-2005.

Nu har snart halva den här månaden gått också. Det är inte klokt vad tiden springer på! Nu är det nästan så jag längtar efter lite höstrusk. Låter det konstigt? Ja, kanske det… men just det här att sitta inne på kvällen, man vet att hundarna har varit ute och är väl rastade. Man tänder alla ljus man har och så lyssnar man på vinden som viner utanför och regnet som smattrar på fönstret, det tycker jag är jättemysigt.

I Tisdags på våran gåing var det många som kom. Det är så roligt att ordna något när folk uppskattar det och kommer gång efter gång! Då blir man så glad. Även den här gången var det 16 hundar. Man märker på hundarna att dom lärt känna varandra nu. Det är ingen som leker eller så… men dom vet om varandra nu så det är faktiskt väldigt lugnt och tyst i gruppen. Även när vi är inne alla tillsammans är det lugnt och tyst. Dom flesta lägger sig faktiskt ner, en del somnar och en del ligger och tittar.

Min lilla Immi mår bättre nu. Tack och lov har det lugnat ner sig i hennes mage. Det var en ordentlig magkatarr sa veterinären när jag var där i Tisdags. Fy, så sjuk hon var i helgen. Jag tyckte så synd om henne, man kan ju inte göra så mycket.. det går ju inte att förklara att hon snart kommer att må bättre bara hon har ätit medicinen några dagar.
Vi har även fått en del mycket värdefulla råd av en vän till oss som arbetar som hundpsykolog. Så nu hoppas jag att Immi snart är bra igen.

Vi skulle varit nere i Skåne nu, jag och Immi skulle gjort vårat andra årsprov nu i helgen. Men en servicehund som inte mår bra får inte bära sitt tjänstetecken. Nu siktar vi på att kunna genomföra det första helgen i December i stället.

Dagboken den 9/10-2005.

Fy, så lång en helg kan kännas ibland! Anledningen till det är att min lilla hund är sjuk. Immi mår inte alls bra, och det började i går på sena eftermiddagen. Eller rättare sagt det var då jag upptäckte att allt inte stod rätt till. Det verkar som om det är magen som krånglar. Hon har ordentligt ont.. I natt var det mycket nära att vi satte oss i bilen för att köra dom 8 milen till vårat närmaste djursjukhus som har jour. Det började i går med att hon stod med rumpan i vädret, så som hundar gör när dom inbjuder till lek.
Hon började vanka av och an, fram och tillbaka, ena stunden låg hon på golvet, nästa gick hon runt, runt, hon sköt rygg när hon gick och såg väldigt stel ut. Hennes ögon var runda som klot. Så vi var vakna till kl.04 i dag på morgonen, då äntligen kunde hon lägga sig på golvet och koppla av en stund. Och jag vågade lägga mig ner och sova.
Anledningen till att vi inte slängde oss i bilen och körde till djursjukhuset i natt var att hon inte har haft några kräkningar och hennes slemhinnor var fint rosa, så som de brukar vara. Hon har inte gjort ifrån sig sedan i går eftermiddag. Hon brukar vara väldigt punktlig med det annars.. Efter maten är det dags. Men så var det inte i går, och hon har inte gjort en enda gång i dag. Så någonting är galet.

Jag har varit i kontakt med djursjukhuset två gånger i dag och fått lite råd. Det ena rådet var att jag skulle gå ut med henne, gå sakta en lite längre sträcka. Så det har vi gjort ett par gånger under dagen. Dom sa också att vi skulle ge henne lite majsvälling att dricka. Vi köpte det och gav henne, men där gick gränsen för var Immi tänkte gå med på! Hon ville inte ha helt enkelt. Är lite rädd att hon inte fått i sig tillräckligt med vätska i dag. Vi har nu gett henne Rimadyl, det är ett smärtstillande läkemedel för djur.
Det verkar hjälpa henne, för nu ligger hon på golvet, och hon verkar kunna slappna av. Självklart ringde jag till veterinären och frågade först om jag kunde ge henne smärtstillande. Det är ju ingenting man bara ger på vinst och förlust, det kan dölja hundens naturliga smärtreaktion, men efter rådgivning kunde jag ge henne det. I morgon kommer jag att ringa hit ner till våran klinik i stan och be att få komma. Jag vill att någon ska titta på henne och känna på hennes mage. Har hon inte kunnat göra ifrån sig till i morgon så måste hon få något så magen kommer igång igen. Det är alldeles tyst i hennes lilla mage.. inte ett endaste litet kurrande ljud! Fy, så olustigt det är när ens djur är sjuka!
Det är så synd om henne… att se dom ha så ont och inte kunna göra ett endaste dugg känns hemskt. Man är så maktlös. Man ser den där bedjande blicken om att: snälla matte hjälp mig ta bort det onda!

Det ska bli skönt när det blir i morgon, då kan jag ringa till våran veterinärpraktik och prata med dem. Jag hoppas bara att det inte inträffar någonting akut i natt, det är så långt att köra till Läckeby med en sjuk hund i bilen, och på natten känns allting så mycket mer skrämmande på något sätt tycker jag.

Annelie, Andreas och deras två hundar kom till oss sent i går kväll. Dom hade varit och hälsat på en kompis till Annelie som bor här på Öland, och i stället för att köra hem till Nybro så sent på kvällen, så åkte dom hem hit och sov över.
Hundkursen som Andreas och Önska går för Åke och mig börjar kl.12 så på detta viset blev det ju avsevärt mindre stressigt för dom. Jag var jättenervös i dag innan kursstart. Jag vet inte varför faktiskt. Jag tycker annars att jag börjat vänja mig lite vid att hålla kurs, men just i dag kändes det jobbigt innan vi kom igång. Men när alla kommit och vi skulle köra igång då var all nervositet borta tack och lov. Det är ett sådant underbart härligt gäng som går kurs, och deras hundar är så duktiga!

Önska, en av valparna i kursen.

I dag på teorin hade vi "medicinsk träning" Det blev mycket prat och diskussioner. Det kändes väldigt bra. Vi hade lite av våra grejor med och visade.. sådant som vi tycker är viktigt att ha hemma när man har hund. Alla fick vid förra kurstillfället i läxa att ta tempen tre gånger på sin hund till dagens kurs. Alla hade det gjort det och ingen hade haft bekymmer. Det är så bra att ha hundens temp uppskriven någonstans. När alla gått hem för denna gången städade Åke och Andreas av i IOGT- lokalen. När dom var klara åkte vi hem till oss.

Sofie, Nicke och pojkarna skulle komma till oss på eftermiddagen. Vi hade bestämt att vi skulle äta tillsammans hela gänget. Vi beställde pizza till oss alla! Det blev en riktigt mysig lördag eftermiddag och kväll. Jesper hade så mycket att berätta. Lilla Elliot växer så det knakar. Så allting är precis som det ska vara. Det är skönt att bo såhär nära varandra som vi gör. Då kan man ses lite när man vill. Det är värre med Tina, Majo, Nova och Elton. Ibland känns det så fruktansvärt långt borta! Och det är ju långt… 50 mil, fodrar ju lite mer planering än om man har 5 mil.
Både Elliot och Jesper somnade här innan dom åkte hem. Men Sofie och Nicke hade förberett det så det var bara att ta på dom pyjamasen, linda in Jesper i en filt och sedan sätta fast honom i barnstolen, Elliot har sin stol bredvid Jespers i baksätet.
Annelie och Andreas körde hem straxt innan Sofie och Nicke. Vi har haft en mysig eftermiddag, och kväll, tillsammans med barn och barnbarn.

Dagboken den 4/10-2005.

Sitter här framför datorn med kaffekoppen i högsta hugg. Vi är precis hemkomna från våran "gåing" nu. I kväll var det lite extra kul faktiskt… det kom hela 16 hundar!! Det var en härlig syn när hela gänget kom upp för Storgatan. Alla hundar är jätteduktiga, Det är förvånansvärt tyst bland hundarna. Inget gruff eller skäll, utan det är lugnt och fint. Jag tycker de är jätteduktiga allihop.
När vi gått våran runda på ca 45 min gick vi in i IOGT-lokalen och fikade. Där är ju alla hundar med in, men inte ens där var det någon hund som lät. Det är så nyttigt för hundarna med sådana här promenader. De lär sig att se andra hundar, och de lär sig att inte behöva stimma upp sig utan man kan gå lugnt och fint hos sin matte/husse utan att hela tiden bli aktiverad. Har man en lite blyg hund så lämpar sig sådana här promenader jättebra! Då får hunden chansen att i lugn och ro studera de andra hundarna utan att känna sig hotad på något vis.

I dag på våran förmiddagspromenad gick vi till djurkliniken för att väga Kaisa. Hon har ökat fint sedan förra tisdagen… i dag vägde hon 8.4 kg. Inte illa!! Hon följer kurvan så fint säger de på kliniken. Det känns så himla tryggt och skönt att de tittar och känner på henne med jämna mellanrum.
Jag köpte ett jättefint svart läderkoppel till henne när vi var där. Det var inte så brett, men det räcker gott och väl till henne. Det fanns ett som var lite bredare än det jag köpte, men det var så tungt så jag är rädd att jag inte ska orka hålla kopplet i handen när vi går. Men detta jag köpte kändes jättebra, det var väldigt fint och mjukt läder också dessutom.

Vädret har varit fantastiskt i dag också. Det har varit sol… en lite svagare höstsol sådär, som det ska vara så här års. Det har inte blåst någonting i stort sett, utan vattnet har legat som en spegel. Det går inte att i ord beskriva hur underbart det varit.
Åke har fixat och grejat lite här utanför i dag. Han har tagit bort en del som var visset utav blommor och sådant. Vi har haft jättemånga solrosor i krukor här på innegården. Det var inte mycket med dem nu längre, så de är borta. Men vi har sparat frön, både till oss själva och till fåglarna. Åke har planterat ljung i några krukor… det blev jättefint! De är ju ganska så tåliga mot frost och så. Vi har köpt både vita och lila. Man får verkligen vara glad att vädret varit såhär bra så här länge! Nu kan man inte klaga på vädret i alla fall.

Men jag hörde någon i går som sa att det var alldeles för torrt nu, det måste komma regn! Det är konstigt med en del människor, de kan inte se och ta till vara det underbara, det kommer regn rätt som det är. Man behöver inte oroa sig för det i vårat land. Vi har inga torkperioder på flera år här. Börjar det regna nu så lär det hålla på… vi har höst här nu och då vet man ju att det kommer regn och rusk rätt som det är. Nej, jag tänker njuta av de dagar som är som den här, för mig är det helt underbart!

Dagboken den 3/10-2005.

Har just gett våran lilla Kaisa kvällsmålet nu. Hon älskar mat! Hon är faktiskt ett matvrak utan dess like. Hon äter inte egentligen, för hon vräker in maten i munnen, det verkar inte som om hon tuggar, det ser mer ut som om hon liksom skövlar in i munnen och sedan sväljer det helt. Jag brukar faktiskt sprida ut matkulorna antingen i gräsmattan, eller här inne på innegården.
Det är riktigt roligt att gömma dem på olika ställen, högt upp, så hon får sträcka sig riktigt för att nå dem, men man kan också gömma dem under saker och bakom blomkrukor t ex. Ibland tar jag mjölkpaket och andra askar som blir över och lägger maten däri. Sedan gömmer jag dem på olika ställen så Kaisa först får leta upp paketerna, när hon väl hittar dem så får hon öppna dem för att kunna äta. Det tar tid… och hon får tänka och jobba för att få i sig sin mat. Men jag gör inte såhär vid alla hennes måltider, men jag försöker att åtminstone göra detta en gång om dagen.

I morgon kommer min andra assistent Carin. Nu jobbar hon tre dagar i följd så som hon brukar göra. I morgon är det gåing på kvällen. Så jag har planerat att Carin skall baka muffins som vi kan ha till fikat när vi gått våran gåing runda. Nu är det sent och jag ska hoppa i sängen och läsa lite i min bok om: Retrievern som apportör. Det är en bra bok som tar upp det mesta man behöver veta inom det området, i alla fall om man är nybörjare så som jag är.

Dagboken den 1/10-2005.

Skönt med helg! Det är lördag kväll nu, dagen har varit jättebra. Vi har haft våran valpkurs mitt på dagen. Det är även Skördefest här på Öland nu, den startade i går och hela evenemanget är slut i morgon. Det är mycket folk här på ön nu!! I stan här är det som en riktig högsommardag… det är bilar och människor överallt.
Både i torsdags kväll och i går kväll var det kö av både husvagnsekipage och husbilar in på Kapelluddens camping. Det känns roligt, jag gillar när det är mycket folk, liv och rörelse. Det har ju varit en väldig tur över skördefesten vad gäller vädret!! Det har varit soligt, och ca, 18-20 grader. Det kan inte bli bättre, och man har sett på folk som flanerat runt att de njuter och verkligen tar ut det sista av sommaren och solens sköna strålar.

Våra valpar och deras hussar och mattar som går valpkurs för oss nu är jätteduktiga. De gör verkligen framsteg. Det är enormt roligt att följa dem och se både hur de växer och hur de utvecklas. Första kursgången var det ett jättehålligång valparna emellan. De tittade på varandra, skällde lite försökte busa lite med valpen bredvid. Men nu är det inte alls likadant. Man märker att de känner varandra nu och de tar det mycket lugnare när vi samlas. Det var fjärde kursgången i dag… så vi har alltså kommit till hälften. Tiden springer på väldigt fort! Jag tycker det är enormt roligt att hålla kurs! I veckan som gått har min yngsta dotter Sofie och hennes två pojkar varit här. De kom i onsdags och stannade tills på torsdagskvällen. Sofies pojkvän har påbörjat en utbildning uppe på Bosön i Stockholm. Det är en distansutbildning, och nu de här två dagarna startades det hela upp.
Det är jätteroligt när Sofie och barnen kommer hit och stannar över natten. Då har man liksom tid att prata och umgås lite mer än när de bara kommer hem och stannar några timmar. Jesper han är så duktig, han är stor nu… fyra år minsann och så är han ju storebror! När man är fyra år har man massor att prata om och berätta! Att vara tyst är inte det som är det lättaste precis.

Lilla Elliot är snart tre månader. Han börjar bli medveten nu, han skrattar och han har upptäckt sina händer! Han kan styra sina små händer upp till ansiktet och sedan studera dem noga. Det ser så härligt ut när han ligger och tittar på sin lilla hand sådär… rätt som det är börjar han "prata" med sin hand, han formar den lilla munnen till olika ljud. Man kan sitta hur länge som helst och bara titta och njuta av honom.

Elliot i mamma Sofies knä.

Det är underbart att vara mormor, att få njuta av de små är helt fantastiskt. Alla åldrar har sin charm och varje litet barn är unikt! Det gäller att ta vara på den tiden de är små, för den går så rasande fort.