Träning den 17/6-07

Var på sta`n i dag för att träna med täcket på. Kaisa är så duktigt när vi möter hundar! Jag är så glad för att det fungerar så bra som det gör. Hon bryr sig inte ett dugg, i stället för att kolla in hunden vi möter, vänder hon sig mot mig. Självklart belönar jag henne vid dessa tillfällen.

Det som fortfarande känns segt är detta med följsamheten. Vissa stunder går det jättebra, och så rätt som det är vinglar hon ut åt sidan någon meter, eller går hon iväg före mig några steg. Men jag kan förstå att det inte är sådär jätteroligt för henne att gå bredvid mig, men hon måste ju lära sig det. jag försöker lägga in ett kortare träningspass varje dag då vi tränar just detta att gå brediv mig. Då jobbar jag med klicker`n, jag klickar var 3:dje sekund ungefär. Vi går en sträcka på kanske 10 meter, sedan tar vi en jättetråkig kortare paus, och seda kör vi igen. Så någon gång måste väl denna träning ge ett ordentligt resultat.

Nu har poletten trillat ner när det gäller spontana sättanden när jag stannar. Det känns bra!! Nu åker rumpan i backen blixtsnabbt när jag stannar vid trottoarkanter, och andra stopp.

När det sedan gäller Stanna under gång, går det bättre och bättre. Lite finslipning bara... det är inga problem för mig att kunna byta position, hon står stilla även att jag går fram och tillbaka. Nästa steg blir att öka störningen här... att kasta iväg någonting, eller att jag sätter fart på stolen och susar förbi henne. Jag får testa mig fram för att se hur snabbt vi kan öka svårigheten här.

Snabba lägganden inga problem. Nu lägger hon sig hela vägen ner med en gång... alltså inget fusk genom att hänga på armbågarna längre. Nu tänker jag återuppta träningen med läggandet under gång.

Snabba sättande inga problem.

Före. Här har jag tränat alldeles för dåligt. Hon går genast ut när jag säger före... men vi behöver fortfarande en dragning framför till våran hjälp. Här måste jag skärpa mig för att vi ska nå resultat!

Larma. Vi började busenkelt genom att Åke och jag står nära varandra när jag säger larma. I dag gick hon dirket till Åke, men behöver fortfarande en liten hjälp för att sätta sig.

Vi ökade avståndet, jag säger larma, hon går direkt till Åke. Men när dom är påväg tillbaka till mig börjar hon hoppa och skälla. Vi beslutade att så fort hon börjar med detta stannar Åke och vänder henne ryggen. Så fort hon lugnar sig börjar han gå med henne igen. Detta gav snabbt resultat.

Vi ökade avståndet rejält mellan oss. Åke ställde sig bakom hörnet på förrådet, så hon såg honom alltså inte. Hon blev väldigt konfunderad när jag sa Larma och hon inte såg Åke! Först gick hon ut på gräset där hon nosade runt lite... så plötsligt kom hon på vad hon skulle göra och drog iväg i högsta fart och letade upp husse. Här såg vi verkligen hur viktigt det är att ge henne tid att tänka! Ofta är man för snabb att säga ordet igen, eller kalla tillbaka henne för att börja om. Vi gjorde ett larma skick igen, även det blev mycket lyckat och hon fick en rejäl jackpott, och vi slutade träningen för i dag.

Här Larmar Kaisa till Lena-Maria vid förarutbildningen i Flämslätt.

Lena-Maria följer med henne till mig. Lasse och min instruktör Helena är med och ger råd under träningen.