|
Träning
den 13/5-07
I dag har vi
tränat med våra träningskompisar Kaisa och jag.
Vi är några stycken som träffas på Söndags
eftermiddagarna och tränar med våra hundar. Det är
jätteroligt och väldigt, väldigt nyttigt! Till
våran hjälp har vi en kvinna med mycket stor erfarenhet
av träning och tävling. Hon har tävlat bruks i
Elitklass. Hon är även dommare, och det gör ju
att hon ser precis vad vi gör bra och vad som är mindre
bra.
Kaisa och jag
har så långt till dom gruppträningar som arrangeras
inom SoS-förbundet, och jag känner verkligen att just
gruppträningar gör så väldigt stor nytta.
Att träna stadga med störning är ju väldigt,
väldigt viktigt.
Dom här
momenten har vi tränat i dag:
Platsläggande
i grupp. Kaisa
låg lugnt och bra kvar, både när hon såg
mig, men även när jag var dold. Det känns väldigt
skönt att veta.
Sitt stanna
kvar med störning. Detta
är helt klart något vi måste jobba med. Störningen
bestod av att Ingrid först gick fram och tillbaka framför
oss med sin hund. Här satt Kaisa kvar, jag bestämde
mig för att stå kvar hos henne hela tiden för
att kunna belöna i rätt tid. Ingrid ökade svårigheten
med att kalla in sin hund, Diva, framför våra hundar.
Detta var för svårt för Kaisa, hon ville vara
med Diva och springa. I och med att jag stod bredvid henne, kunde
jag lugnt korrigera henne med en gång. När jag satt
om Kaisa gjorde vi om övningen. Ingrid kallade in Diva, jag
var beredd att belöna om hon satt kvar. Hon satt kvar!! Här
avslutade vi, alla hundarna satt kvar jättefint!
Stanna. Jag
tycker att detta momentet fungerar ganska bra. Jag är inte
helt nöjd ännu, för rätt som det är när
jag säger stanna, så fortsätter Kaisa att gå,
precis som om hon aldrig hört ordet förut. När
det blir så gör jag en förstagångsövning
några gånger för att fräscha upp hennes
minne. Sedan brukar det fungera. jag stannar henne från
alla möjliga olika positioner:
- när hon kommer bakom
mig på vänster sida
- när hon kommer bakom
mig på höger sida.
- när hon kommer från
vänster,
- när hon kommer från
höger
- när hon är framför
mig
- när hon kommer emot
mig framifrån..
Där det är svårast
att få stopp på henne är när hon kommer
bakom mig, och jag säger stanna och forstätter gå,
då kan det hända att jag har en liten fröken som
kommer gående efter mig. Detta är något vi måste
slipa på hur mycket som helst för att få det
att fungera.
Jag är rätt så
säker på att Kaisa kommit in i sin sista trottsperiod
nu. Hon är 23 månader och påväg att bli
en vuxen hund. Jag märker att hon har svårare att koncentrera
sig, hon stoppar tassarna i öronen när jag pratar med
henne, det är lite för mycket sånt där: "
ska bara göra det innan jag kommer matte" Jag märker
tydlig att hon inte är som vanligt. Men hon är så
underbart go, så himmla snäll, och hon har en glädje
som smittar av sig på mig. Det är mycket svårt
att bli arg på henna kan jag väl säga!
Apportering. Kaisa
apporterar allt jag tappar, hon tar alla föremål i
munnen. Men när jag ber henne plocka upp något som
hon tycker ser kul ut, en penna, deras matskålar, min hårborste
tex. då kan hon få för sig att hon bara måste
spela fotboll med föremålet innan hon tar det och lämnar
det till mig. Detta är någonting som hon kommit på
nu, så jag fäster mig inte sådär värst
mycket vid detta buset, utan när hon tar upp grejen så
får hon desto mer beröm!
Följsamhet. Hon
följer bra både på höger och vänster
sida. Jag har henne för det mesta lös. Jag tycker det
är skönt när jag slipper ha ett koppel att tänka
på. Men blir jag trött så kopplar jag henne,
för det är ju inte alltid man orkar vara koncentrerad
och med på noterna.
Larma. I
går tränade vi på momentet Larma. Vi var här
utanför huset. Det var inga störningar runt oss. Vi
har inte lagt till det ännu. Jag la till ordet Larma i går,
jag har inte sagt det förut när vi tränat. Såhär
tränade vi i går:
- Jag sa Larma.
- Kaisa springer iväg
i högsta fart till Åke.
- Åke belönar
henne och följer henne till mig
- vi knyter ihop flocken.
- såhär gjorde
vi 5-6 gånger i följd.
Sedan testade vi såhär:
- jag sa Larma.
- Kaisa springer till Åke
- Åke står passiv
- Kaisa tar ett par steg
åt där jag är
- Då belönar Åke
med rösten och en godis.
- Sedan går dom tillsammans
till mig
- vi knyter ihop oss och
Kaisa får belöning.
Det känns bra att vi
kommit såhär långt. Kaisa tycker övningen
är superkul. Jag har en känsla av att hon börjar
förstå att när jag säger Larma ska hon lämna
mig, och springa till husse.
Men detta momentet fodrar
mycket träning, för om det skulle bli ett skarpt läge,
så är det ju inte säkert att jag kan säga
till henne att hon skall larma, då måste hon ju på
eget bevåg dra iväg för att hämta hjälp.
Men vi har ju tid på oss innan det är dax för
examen!
 Kaisa
plockar upp det jag tappat på golvet. Här är vi
på Baronen i Kalmar och tränar.
|
