Kaisa

Växjö den 2/3-07.

I dag hade vi bestämmt träff på Samarkand i stället. Det var läge att träna någon annan stanns nu. jag hade i förväg mailat till Helena om dom önskemål jag hade. När vi möter någon vi känner Kaisa och jag så vill hon fram och hälsa så klart.( Hon är ju inte en glad Retriever för inte) Men med tjänstetecknet på får hon inte ta kontakt med någon förren jag givit tillåtelse till det. Så i dag skulle vi börja våran träning med att Kaisa inte fick hälsa på Helena. Det var inte lätt för Kaisa kan jag väl säga! Kaisa älskar Helena och vill verkligen börja våra träningsdagar med att pussas och gosa. Vi fortsatte sedan att träna på det:

Hälsaträning. Helena bad folk som passerade förbi att gå fram till Kaisa och mig, säga hej, stå kvar en liten stund och småprata. Det var både vuxna och barn som kom fram. Helena hade innan informerat om vad det var vi tränade och varför. När dom kom fram satte jag Kaisa vid min sida, jag klickade och belönade henne för att hon satt kvar. Kaisa klarade faktiskt detta över förväntan! En gång brast jag i uppmärksamhet en liten sekund, och det kände hon så klart! Då passade hon på att gå fram och säga hej. Killen hon gick fram till var så gullig, han gick med på att göra om hela momentet en gång till. Och denna gången lyckades det perfekt.
Inte ta frestelser på marken. Detta är SVÅRT!! Här behövs mändträning. Kaisa är snabb som en vessla att snappa åt sig äckelheter som ligger på marken. Jag skall inte ens nämna det vid namn som hon med liv och lust smaskar i sig.

Helena hade förberett små söta svårigheter hemma. Det var en bulle som låg kvar i bullpappret. Ett grisöra insnurrat i hushållspapper, levergodisar, en lekis, en skinnhandske som var sådär mjuk och mysig att bita i. Allt detta placerades ut på marken. Kaisa och jag gick som vi gör på våra promenader. Det bästa var ju att jag visste var svårigheterna var, så jag kunde agera. Vi övade på gång efter gång. Så till slut började Kaisa förstå att nej faktiskt är ett nej även att det ligger sådant jättegott och jätteroligt på marken.

En Servie eller Signalhund får aldrig ta någonting från marken. Är man på ett fik eller en restaurang får hunden aldrig slicka upp något från golvet. Skulle någon tappa bästa oxfileén på golvet framför nosen på hunden får den absolut inte ta den!

Före. Jag har börjat träna in detta med klickern. jag har använt mig av en flaska, det första var att Kaisa duttade med nosen på flaska och fick då klick- godis. Vi har sedan jobbat fram på detta viset. I dag satte jag flaskan på 10-15 meters håll. Första försöket tvekade hon att gå ut, men sedan gick hon ut lugnt och säkert. jag har nu lagt på ordet Före här.
Stanna. Jag gjordet detta en gång inne på Coop varuhuset. Det lyckades perfekt vid första försöket. Kaisa var trött och jag ville inte göra det igen, med riskt för att det då skulle misslyckas.
Gå lös vid min vänstra sida. Kaisa blir mer och mer säker på detta. För ett tag sedan hoppade och skuttade hon bredvid mig som en liten gummiboll. Men jag har aldrig gjort någon affär av det och nu är det så gott som borta helt. Helena tyckte i dag att hon inne i affären var väldigt tajt bredvid mig. jag kan faktiskt hålla med henne, det känns jättebra!! Kaisa går lugnt och säkert och jag kan koppla av. Skulle hon "rinna" fram någon gång så bestämde vi att jag vänder tvärt ifrån henne, utan att säga någonting.
Ligg/ sitt, fjärren. Går över lag bra. Någon gång kan det bli problem från sitt till ligg. Men det beror troligen på att Kaisa fortfarande störs av sitt tjänstetecken. Utan täcke går det alltid kanonbra! Så detta är ingenting jag oroar mig över.
Dold platsliggning. Vi gjorde detta inne i varuhuset. Jag la Kaisa på lämpligt ställe, hon skulle ligga 3 minuter. Jag var helt dold hela tiden. Åke och Helena såg henne, men hon såg inte dom. Kaisa låg helt lugnt kvar, och hon kopplade verkligen av.
Inkallning över godis. Vi gjorde detta inne mellan hyllorna på Coop. Helena placerade ett grisöra mitt på golvet. jag lämnade Kaisa 7- 8 meter och kallade in. Första gången stannade hon till vid grisörat och nosade på det. Andra gången kom hon klockrent i högsta fart fram till mig. Vi upprepade övningen 2 gånger till, och bägge gångerna gick det perfekt.

Nu var träningen slut för i dag. Det känns jättebra. Nu har jag fått ett kvitto var i träningen vi befinner oss. jag är glad över den underbara hund jag har! Hon är fantastiskt, så lyhörd och hon gör verkligen allt för att vara till lags. Det är fart och fläkt över henne, och det gillar jag! Hon har egen vilja och kan vara envis när hon sätter den sidan till. Men det är skönt, hon är ingen datamaskin som man programerar in, utan hon är en högst levande varelse, och en underbar sådan! Vi avslutade dagen med att gå till restaurangen och äta middag alla 3. Kaisa la sig bredvid mig och somnade som en stock. Hemresan gick bra för både Helena och oss.